Njutit av vårens ankomst på oväntat sätt!
Nu är det vår! - Jag får ny energi då.
Tyvärr har energin varit slut kvällstid den senaste veckan, så det har inte blivit något bloggande.
Vi, jag och dotter, har njutit av vårens ankomst till fullo. Blivit många intensiva dagar. Sena kvällar, flera kvällar i rad så har Filippa inte somnat förrän vid 22. Det är sent för en liten tjej som är van att lägga sig 19.30 som senast. Inte har det gjort någon förändring på morgnarna heller.. Runt 6.30 har hon slagit upp sina blå, full av energi. <3 För att orka med allt skoj vi haft för oss, så har jag fått prioritera bort allt vad egentid heter och lagt mig 5 minuter efter barnet!
Vårens ankomst i bilder:
Söndag 29/4
Efter lunch, så satte vi oss i bil, och åkte drygt 11 mil, till Ramnäs. Hem till Filippas Farmor och Plast-Farfar. Som några av er vet, så är det, av en mängd olika anledningar, en väldigt ovanlig företeelse. F har varit där, men jag brukar inte välja att följa med. - Men nu hade F frågat mig flera gånger om jag inte kunde följa med till Farmor. Jag var tveksam. Men när jag i samma veva fick en inbjudan från Farmor, så valde jag att bortse från det förflutna, och gömma undan alla jobbiga känslor en stund. - Allt för F's skull. Allt jag tänkte på nu, var att min dotter ville åka med mig till Farmor. F hävdade att hon ville visa mig Farmors hus, det hjälpte inte att jag sa att jag redan visste.. ;)
Farmor Birgitta, Plast-Farfar Mats, Filippa och lillkusinen Ebba. :)
- I ett soligt Ramnäs - 29/4 - 2012.
När vi skulle ner till deras egna "Majbrasa", så var terrängen inte riktigt
gjord för rullstol. Tur var väl det, eftersom vi då fick åka traktorskopa! :D
SKITSKOJ!
Farmor beskådar elden, med sina två barnbarn.
En vädigt fridfull bild.. Strax efter spred sig elden en del på gräsmattan,
barnen blev rädda, och satt båda två i mitt knä i traktorskopan, och gömde sig under
varsin jacka. De tyckte det lät läskigt, och att det blev varmt mot ansiktet..
Farmor och Farfar sprang många vändor ned till vattmet och öste på.....
... Det slutade med att Birgitta trillade i. - Då förbyttes barnbarnens gråt mot glada skratt.. ;)
Vårlek. <3
Hunden Mio och Filippa blev goda vänner. <3
- Många vändor över gräsmattan blev det.
SÅ stolt tjej.
Hon tankade massor, både sin trampbil, så att den skulle gå fort, och
mammas rullstol, så att jag skulle kunna hinna med efter. ;)
Tyvärr har energin varit slut kvällstid den senaste veckan, så det har inte blivit något bloggande.
Vi, jag och dotter, har njutit av vårens ankomst till fullo. Blivit många intensiva dagar. Sena kvällar, flera kvällar i rad så har Filippa inte somnat förrän vid 22. Det är sent för en liten tjej som är van att lägga sig 19.30 som senast. Inte har det gjort någon förändring på morgnarna heller.. Runt 6.30 har hon slagit upp sina blå, full av energi. <3 För att orka med allt skoj vi haft för oss, så har jag fått prioritera bort allt vad egentid heter och lagt mig 5 minuter efter barnet!
Vårens ankomst i bilder:
Söndag 29/4
Efter lunch, så satte vi oss i bil, och åkte drygt 11 mil, till Ramnäs. Hem till Filippas Farmor och Plast-Farfar. Som några av er vet, så är det, av en mängd olika anledningar, en väldigt ovanlig företeelse. F har varit där, men jag brukar inte välja att följa med. - Men nu hade F frågat mig flera gånger om jag inte kunde följa med till Farmor. Jag var tveksam. Men när jag i samma veva fick en inbjudan från Farmor, så valde jag att bortse från det förflutna, och gömma undan alla jobbiga känslor en stund. - Allt för F's skull. Allt jag tänkte på nu, var att min dotter ville åka med mig till Farmor. F hävdade att hon ville visa mig Farmors hus, det hjälpte inte att jag sa att jag redan visste.. ;)
Farmor Birgitta, Plast-Farfar Mats, Filippa och lillkusinen Ebba. :)
- I ett soligt Ramnäs - 29/4 - 2012.
När vi skulle ner till deras egna "Majbrasa", så var terrängen inte riktigt
gjord för rullstol. Tur var väl det, eftersom vi då fick åka traktorskopa! :D
SKITSKOJ!
Farmor beskådar elden, med sina två barnbarn.
En vädigt fridfull bild.. Strax efter spred sig elden en del på gräsmattan,
barnen blev rädda, och satt båda två i mitt knä i traktorskopan, och gömde sig under
varsin jacka. De tyckte det lät läskigt, och att det blev varmt mot ansiktet..
Farmor och Farfar sprang många vändor ned till vattmet och öste på.....
... Det slutade med att Birgitta trillade i. - Då förbyttes barnbarnens gråt mot glada skratt.. ;)
Vårlek. <3
Hunden Mio och Filippa blev goda vänner. <3
- Många vändor över gräsmattan blev det.
Måndag 30/4
Valborgsmässoafton, med superfint väder spenderade jag, F och mormor, på Stora Holmen. Mycket folk, lek, fika, Lilleputteåg, brasa, och trampbilar. Ungen var så glad, för att hon är 3år och har vuxit i trampbilarna. <3
Valborgsmässoafton, med superfint väder spenderade jag, F och mormor, på Stora Holmen. Mycket folk, lek, fika, Lilleputteåg, brasa, och trampbilar. Ungen var så glad, för att hon är 3år och har vuxit i trampbilarna. <3
SÅ stolt tjej.
Hon tankade massor, både sin trampbil, så att den skulle gå fort, och
mammas rullstol, så att jag skulle kunna hinna med efter. ;)
Tisdag 1/5
Vi blev bjudna på sötaste Ottilias 4årskalas. Underbart att sitta på en filt ute i gräset och mumsa massa gott fika, och samtidigt se barnen ha skoj och leka. Sommarkalas, det måste vara grejen. <3 - Att vi dessutom cyklade de ca 5km fram och tillbaka, det ger en sådan enorm frihet, så det går inte att beskriva. Ungen älskar dessutom att åka min cykel, vilket är härligt. :) - Jag smyglånade dessutom Fridas assistent lite då och då, för att få hjälp med sådant som är jobbigare än annat. - Tack för lånet! ;)
Funktionshindrade mammor, och fantastiska barn! <3
Gungeligung!
Vi blev bjudna på sötaste Ottilias 4årskalas. Underbart att sitta på en filt ute i gräset och mumsa massa gott fika, och samtidigt se barnen ha skoj och leka. Sommarkalas, det måste vara grejen. <3 - Att vi dessutom cyklade de ca 5km fram och tillbaka, det ger en sådan enorm frihet, så det går inte att beskriva. Ungen älskar dessutom att åka min cykel, vilket är härligt. :) - Jag smyglånade dessutom Fridas assistent lite då och då, för att få hjälp med sådant som är jobbigare än annat. - Tack för lånet! ;)
Funktionshindrade mammor, och fantastiska barn! <3
Gungeligung!
Onsdag 2/5
Denna dag var det Filippa Danielle Thuring's namnsdag. Jag hade ett hektiskt schema. Cyklade totalt typ 8km den dagen! Jag hann dessutom med, bland annat 1timme på gym, 2 timmar i lekparken och namnsdagspizza. - Så jag kan väl vara förlåten att jag inte tog så mycket kort den dagen? ;)
Torsdag 3/5
Förkylningen har slagit rätt hårt på mig, låg och tyckte synd om mig själv i sängen större delen av dagen. När jag hämtade ungen på dagis, hade jag hjälpen med mig. Vi gick först och köpte glass! <3 Och sedan gick vi till en lekpark, och passade på att leka massa sådant, som vi får prioritera bort när vi är själva...
Glass! - Man kan passa på att äta lite på fotografens glass också!
Denna dag var det Filippa Danielle Thuring's namnsdag. Jag hade ett hektiskt schema. Cyklade totalt typ 8km den dagen! Jag hann dessutom med, bland annat 1timme på gym, 2 timmar i lekparken och namnsdagspizza. - Så jag kan väl vara förlåten att jag inte tog så mycket kort den dagen? ;)
Torsdag 3/5
Förkylningen har slagit rätt hårt på mig, låg och tyckte synd om mig själv i sängen större delen av dagen. När jag hämtade ungen på dagis, hade jag hjälpen med mig. Vi gick först och köpte glass! <3 Och sedan gick vi till en lekpark, och passade på att leka massa sådant, som vi får prioritera bort när vi är själva...
Glass! - Man kan passa på att äta lite på fotografens glass också!
Spela fotboll, det är en sak som mamma Carro tyvärr måste erkänna
att hon inte behärskar så bra, även om jag skulle önska. Men titta på, le,
fotografera och kommentera, det är jag bra på. <3
Gunga, är en sak som vi ofta får prioritera bort, när vi är ute och leker
bara ungen och jag, men när vi får hjälp, då lockar kompisgungan minsann.. <3
att hon inte behärskar så bra, även om jag skulle önska. Men titta på, le,
fotografera och kommentera, det är jag bra på. <3
Gunga, är en sak som vi ofta får prioritera bort, när vi är ute och leker
bara ungen och jag, men när vi får hjälp, då lockar kompisgungan minsann.. <3
Idag är det Fredag, vilket betyder Fredagsmys på dagis för ungen. Kurera förkylningen, blogga och andra viktiga saker står på schemat för mamman. ;) - Andra planer för dagen är att -flytta hem-, käka Fredagsmys-Tacos, bada ungen.. Och kanske titta på hockey ikväll, om det är Sverige förstås, annars gör det mig detsamma!
Njut av våren kära läsare! :)
Njut av våren kära läsare! :)
Lek&Bus och spontan Napp-Fest!
Jag får tapetserat hemma, så här sitter jag nu, i ett av mina flickrum. Saker blir direkt lite som då. Det är inte så stor skillnad egentligen? Jag lyssnar på Winnerbäck, precis som då. Jag lägger bara in lite andra värderingar och känslor i texterna. Jag sitter vid en dator och bloggar, som då, bara att då det begav sig, så var datorn stationär och bloggen kallades "dagbok". Katter springer omkring, men nu är det den yngre generationen.
Men men, vi har bott här sedan i Lördags eftermiddag, och blir nog kvar här några dagar till. Jag och ungen har nyss tittat på "Rapunzel-Filmen" - hennes nya favorit, och myst i bäddsoffan som hon sover i. Vi har det bra.
I Torsdagsmorse, så sa jag till Filippa "Igår när jag letade i lite lådor, så hittade jag en sak som jag hade när jag var liten, och som du ska få i present när du slutar med napp!" - Hon frågade lite nyfiket, vad det var och så, och när jag inte berättade, så sa hon spontant - "Ja ska sluta ida mamma! Ja ska aldri mera ha napp!"
Sedan dess har hon inte haft napp en enda gång, och faktiskt inte ens frågat efter någon! - Stora duktiga unge!
Vi ställde såklart till med fest! Speciellt inbjudna av ungen, kom på eftermiddagen, och det bjöds på ballonger, tårta, och massor med glass. Och alla fick ta med sig en napp hem. <3 - Presenten var, om det händelsevis är någon mer nyfiken, en liten silverberlock, i form av en napp, som numera sitter runt hennes hals dygnet om.
Filippa har skrivit dörrskylten helt själv!
Stolt!
Filippa Danielle Thuring - Slutade med napp 19/4 - 2012.
Men men, vi har bott här sedan i Lördags eftermiddag, och blir nog kvar här några dagar till. Jag och ungen har nyss tittat på "Rapunzel-Filmen" - hennes nya favorit, och myst i bäddsoffan som hon sover i. Vi har det bra.
I Torsdagsmorse, så sa jag till Filippa "Igår när jag letade i lite lådor, så hittade jag en sak som jag hade när jag var liten, och som du ska få i present när du slutar med napp!" - Hon frågade lite nyfiket, vad det var och så, och när jag inte berättade, så sa hon spontant - "Ja ska sluta ida mamma! Ja ska aldri mera ha napp!"
Sedan dess har hon inte haft napp en enda gång, och faktiskt inte ens frågat efter någon! - Stora duktiga unge!
Vi ställde såklart till med fest! Speciellt inbjudna av ungen, kom på eftermiddagen, och det bjöds på ballonger, tårta, och massor med glass. Och alla fick ta med sig en napp hem. <3 - Presenten var, om det händelsevis är någon mer nyfiken, en liten silverberlock, i form av en napp, som numera sitter runt hennes hals dygnet om.
Filippa har skrivit dörrskylten helt själv!
Stolt!
Filippa Danielle Thuring - Slutade med napp 19/4 - 2012.
En annan sak som hänt de senaste dagarna, är att -vi-, efter många turer, fått en tjej som ska vara med oss några timmar i veckan. Hjälpa till på aktiviteter med F, är hennes huvudsakliga uppgift. För även om Filippa faktiskt uttryckt åtskilliga gånger, att hennes mamma är världens bästa, så finns det jue tyvärr en del saker som jag tyvärr inte klarar utan hjälp. Hitills så har jue supermormor, eller någon annan vänlig själ, ryckt ut vid de tillfällena. Men för både oss själva, och för vår omgivning, så hoppas vi att dethär ska bli en bra lösning!
Än så länge så har hon bara jobbat vid tre tillfällen, så det är väldigt nytt för oss alla. Jag, som gärna ser att jag gör allt själv och på mitt sätt, tycker förstås att det är svårt, men det kanske ger sig? - Tjejen som jobbar, är rädd att trampa på tårna och försöker hitta "sin roll". F har i alla fall accepterat henne, vilket känns skönt.
Men vi har passat på att ha skoj medan vi lär känna varandra! Hon har hunnit med att vara med på både badhuset, Lek&Bus-Landet och en superskoj lekpark. Jag tror inte direkt att hon vantrivs med sitt nya jobb. ;)
Badbrudarna - Eyrabadet - 20 April 2012.
Filippa har, med egen fantasi, byggt en "Vattenbil"! <3
Hon har förvandlats till ett vattendjur, hon är lika kaxig både över
och under ytan, förvandlingen skedde över en natt!
Någon som saknat skridskorna?
Lek&Bus - 22 April 2012.
Älskade studsmattan! Här spenderas -minst- 40 minuter av tiden.
Som tur är, så tycker Jonatan, det andra barnet vi brukar leka med,
lika mycket om den han också! ;)
Flickorna Thuring - I en lekpark nära oss, strax innan regnet kom.
23 April - 2012.
Än så länge så har hon bara jobbat vid tre tillfällen, så det är väldigt nytt för oss alla. Jag, som gärna ser att jag gör allt själv och på mitt sätt, tycker förstås att det är svårt, men det kanske ger sig? - Tjejen som jobbar, är rädd att trampa på tårna och försöker hitta "sin roll". F har i alla fall accepterat henne, vilket känns skönt.
Men vi har passat på att ha skoj medan vi lär känna varandra! Hon har hunnit med att vara med på både badhuset, Lek&Bus-Landet och en superskoj lekpark. Jag tror inte direkt att hon vantrivs med sitt nya jobb. ;)
Badbrudarna - Eyrabadet - 20 April 2012.
Filippa har, med egen fantasi, byggt en "Vattenbil"! <3
Hon har förvandlats till ett vattendjur, hon är lika kaxig både över
och under ytan, förvandlingen skedde över en natt!
Någon som saknat skridskorna?
Lek&Bus - 22 April 2012.
Älskade studsmattan! Här spenderas -minst- 40 minuter av tiden.
Som tur är, så tycker Jonatan, det andra barnet vi brukar leka med,
lika mycket om den han också! ;)
Flickorna Thuring - I en lekpark nära oss, strax innan regnet kom.
23 April - 2012.
Vi vänjer oss nog med dethär också, så småning om.
De bästa mammorna hoppar inte?
I Måndags på Miniröris:
"Åh maammaaa.. Jag ääälskaar dig! Du ä den BÄSTA mamman i HELA världen!"
"Jag VILLE ha en mamma som heter Caroline... Och som -inte- kan hoppa! - Det VILLE jag!" <3
Älskade barn, om du visste hur mycket det värmer din mammas hjärta!
I Ösregnet - den 10 April 2012.
Vi är mitt i gympapasset, jag är med på allt jag kan. Då Filippa kommer springandes i full fart, från andra sidan av idrottshallen, rakt emot mig. Kastar sig i min famn, kramar mig hårt, och utbrister:
"Åh maammaaa.. Jag ääälskaar dig! Du ä den BÄSTA mamman i HELA världen!"
Sedan gör hon en liten paus.. Tittar lite runt omkring i salen, på alla hoppande och skuttande mammor och pappor. Sedan kramar hon mig sådär hårt igen, och fortsätter:
"Jag VILLE ha en mamma som heter Caroline... Och som -inte- kan hoppa! - Det VILLE jag!" <3
Älskade barn, om du visste hur mycket det värmer din mammas hjärta!
I Ösregnet - den 10 April 2012.
- Äh, jag tar domhär!
Min dotter slutade helt med blöja, på dagtid, den 18 December 2011. Det går superbra, sedan den dagen, så har det hänt en olycka. -EN-! Och det var första veckan. Hon är så duktig, jag är så stolt! På natten har hon haft blöja hela tiden, men periodvis så har samma blöja varit torr i 1-2 veckor innan hon kissat i den. Den sista tiden har hon vaknat en eller ett par gånger varje natt, gått upp på toa, och sedan somnat om. Men velat ha blöjan på som säkerhet.
Men igår kväll så sa hon att hon ville prova att sova med bara trosor för första gången. Eftersom blöjan nu varit torr i 4 veckor, så tyckte jag det var en utomordentligt bra idé. Att hon de tre senaste nätterna dessutom sovit natten igenom, utan att vakna och kissa, bådade väldigt gott.
Så var det då dags, igårkväll den 10 April 2012, så skulle hon sova utan blöja, på natten första gången. Hon somnade runt kl20, som vanligt. Jag var vaken en stund, så vid 23-tiden, när hon rusade upp, så låg jag fortfarande vaken i min säng.. Haha, jag skrattar redan nu, när jag skriver. Tyvärr tror jag inte ni förstår hur otroligt roligt det var, jag tror det måste upplevts.
I alla fall. Jag hör hennes skjutdörr dras upp, aggresivt, hon fullkomligt springer över parketten, -rycker- upp min sovrumsdörr och ska gå in. Ångrar sig dock halvvägs, och drämmer igen dörren, med all sin kraft. Springer istället, i full kaliber in i badrummet.. Utan att tända lampan, så smäller hon upp toalocket och sätter sig och kissar. När hon är klar, så hoppar hon ned (allt detta hör jag, fnittrandes, från min säng..) och börjar riva runt på hyllan efter toapapper... Efter någon minuts raffsande, så hör jag klapprande fötter komma mot mitt håll igen. Hon rycker upp dörren till mitt sovrum, springer in, och slänger igen. - Hon hoppar sedan upp i min säng, det är då jag ser på henne att hon hon är nästintill sovande. Jag frågar om hon kissade, om hon kom ihåg att torka sig, tvätta händer och spola... "Mmmm.. ja gjorde allt det mamma!" - Mumlar hon, samtidigt som hon tar upp mina mysbyxor från sängen.. Tittar skeptiskt på dem, från alla tänkbara vinklar. Känner på dem.. Och kramar dem.. - Jag berättar smått skrattande att det där inte är Gojgoj.. (hennes gosa) - Utan att det är mammas byxor. "Aaa.. Ja vet mamma.." - När jag frågar om hon inte ska gå till sitt rum och hämta Gojgoj? Så Tittar hon på byxorma igen, och säger sedan "Äh, ja tar domhär!" - Kramar dem hårt, och slänger sig sedan på kudden bredvid min, och somnar på 10 SEKUNDER(!) - Ovanpå täcket. <3
Jag baxade ned henne under täcket, och sedan sov hon, djupt, i 9 timmar, ständigt kramandes mina mysbyxor. <3 - Alltså, jag förstår om ni inte tycker det var lika skoj som jag tycker, men när ni läser, lägg då till i tanken, att allt detta hände på -mindre- än 5minuter!
Jag satt i mörkret och skrattade högt för mig själv, i säkert en kvart, innan jag, glad i hjärtat, somnade bredvid knasbarnet.. <3 - Tilläggas bör, att hon varken torkade sig, spolade eller tvättade händerna.. ;)
- På morgonen kom hon upp och ropade triumferande "JA KLARA DÄ MAMMA, JA BEHÖVER ALDRIII MER HA BLÖJA!" <3 <3 <3 <3
... Ibland är man bara lite tröttare än annars. <3
Men igår kväll så sa hon att hon ville prova att sova med bara trosor för första gången. Eftersom blöjan nu varit torr i 4 veckor, så tyckte jag det var en utomordentligt bra idé. Att hon de tre senaste nätterna dessutom sovit natten igenom, utan att vakna och kissa, bådade väldigt gott.
Så var det då dags, igårkväll den 10 April 2012, så skulle hon sova utan blöja, på natten första gången. Hon somnade runt kl20, som vanligt. Jag var vaken en stund, så vid 23-tiden, när hon rusade upp, så låg jag fortfarande vaken i min säng.. Haha, jag skrattar redan nu, när jag skriver. Tyvärr tror jag inte ni förstår hur otroligt roligt det var, jag tror det måste upplevts.
I alla fall. Jag hör hennes skjutdörr dras upp, aggresivt, hon fullkomligt springer över parketten, -rycker- upp min sovrumsdörr och ska gå in. Ångrar sig dock halvvägs, och drämmer igen dörren, med all sin kraft. Springer istället, i full kaliber in i badrummet.. Utan att tända lampan, så smäller hon upp toalocket och sätter sig och kissar. När hon är klar, så hoppar hon ned (allt detta hör jag, fnittrandes, från min säng..) och börjar riva runt på hyllan efter toapapper... Efter någon minuts raffsande, så hör jag klapprande fötter komma mot mitt håll igen. Hon rycker upp dörren till mitt sovrum, springer in, och slänger igen. - Hon hoppar sedan upp i min säng, det är då jag ser på henne att hon hon är nästintill sovande. Jag frågar om hon kissade, om hon kom ihåg att torka sig, tvätta händer och spola... "Mmmm.. ja gjorde allt det mamma!" - Mumlar hon, samtidigt som hon tar upp mina mysbyxor från sängen.. Tittar skeptiskt på dem, från alla tänkbara vinklar. Känner på dem.. Och kramar dem.. - Jag berättar smått skrattande att det där inte är Gojgoj.. (hennes gosa) - Utan att det är mammas byxor. "Aaa.. Ja vet mamma.." - När jag frågar om hon inte ska gå till sitt rum och hämta Gojgoj? Så Tittar hon på byxorma igen, och säger sedan "Äh, ja tar domhär!" - Kramar dem hårt, och slänger sig sedan på kudden bredvid min, och somnar på 10 SEKUNDER(!) - Ovanpå täcket. <3
Jag baxade ned henne under täcket, och sedan sov hon, djupt, i 9 timmar, ständigt kramandes mina mysbyxor. <3 - Alltså, jag förstår om ni inte tycker det var lika skoj som jag tycker, men när ni läser, lägg då till i tanken, att allt detta hände på -mindre- än 5minuter!
Jag satt i mörkret och skrattade högt för mig själv, i säkert en kvart, innan jag, glad i hjärtat, somnade bredvid knasbarnet.. <3 - Tilläggas bör, att hon varken torkade sig, spolade eller tvättade händerna.. ;)
- På morgonen kom hon upp och ropade triumferande "JA KLARA DÄ MAMMA, JA BEHÖVER ALDRIII MER HA BLÖJA!" <3 <3 <3 <3
... Ibland är man bara lite tröttare än annars. <3
Sjuka, upptagna, busiga, men högst levande!
Vi lever! Det har bara varit lite mycket, av alla dess slag nu på sista tiden.
Både jag och dotter låg sjuka i nästan två veckor, influensan. Filippa hade runt 40 i feber, i över en vecka. Då ringde jag 1177, och fick en jourtid, eftersom det var Lördag. Det visade sig att hon hade Streptokocker. Kåvepenin i tio dagar, tre gånger om dagen. Första gången hon käkade Penicilin, och stackars unge vad otäckt hon tyckte det var. Men hon kämpade på, drack "Äckelmedicinen" när hon skulle, och tjänade på det runt 260:- <3
Vi var sjuka så länge, så till slut så sa F "Jag vill INTE se mer på Barnkanalen,
jag vill bara gå ut och stå på marken! Snälla mamma!"
Men det var ganska så fint väder, den veckan hon var hemma utan feber också! <3
Både jag och dotter låg sjuka i nästan två veckor, influensan. Filippa hade runt 40 i feber, i över en vecka. Då ringde jag 1177, och fick en jourtid, eftersom det var Lördag. Det visade sig att hon hade Streptokocker. Kåvepenin i tio dagar, tre gånger om dagen. Första gången hon käkade Penicilin, och stackars unge vad otäckt hon tyckte det var. Men hon kämpade på, drack "Äckelmedicinen" när hon skulle, och tjänade på det runt 260:- <3
Vi var sjuka så länge, så till slut så sa F "Jag vill INTE se mer på Barnkanalen,
jag vill bara gå ut och stå på marken! Snälla mamma!"
Det gav med sig mer och mer, och till slut så blev vi bättre, jag utan Äckelmedicin, och F med. Medicinpengarna är nu upphandlade, på "affären med en hiss och en trappa", efter strikta order. Hon fick välja vad hon ville, som pengarna räckte till, och hon kom hem med en Hello-Kitty-Fotboll, en kassapparat, och en bärsele till dockorna!
När vi äntligen var bättre, så fick F i alla fall vara hemma från dagis de tio dagarna hon skulle äta Kåvepenin. Dels för att hon fortfarande hade en hemsk hosta, och snorade konstant! - Men också för att medicinen gjorde henne så trött.. Väckte jag henne inte, så sov hon vissa dagar till 11.30 (!) - Vilket inte fungerar så bra, när man förväntas vara på dagis kl9. ;) Dessutom så var vi jue tvungna att njuta av den där våren, som alla hade tjatat om, de senaste veckorna, men som vi bara sett från soffan, genom fönstret! Det var jue såklart tvunget till att vara lite extra fint väder just då, bara för att!
När vi äntligen var bättre, så fick F i alla fall vara hemma från dagis de tio dagarna hon skulle äta Kåvepenin. Dels för att hon fortfarande hade en hemsk hosta, och snorade konstant! - Men också för att medicinen gjorde henne så trött.. Väckte jag henne inte, så sov hon vissa dagar till 11.30 (!) - Vilket inte fungerar så bra, när man förväntas vara på dagis kl9. ;) Dessutom så var vi jue tvungna att njuta av den där våren, som alla hade tjatat om, de senaste veckorna, men som vi bara sett från soffan, genom fönstret! Det var jue såklart tvunget till att vara lite extra fint väder just då, bara för att!
Men det var ganska så fint väder, den veckan hon var hemma utan feber också! <3
Oj, vad hon hade längtat till sandlådan!
Okej, mamman hade längtat hon också!
"Mamma, titta nu!"
"Kolla min balans, jag är bättre än du mamma!" <3
Cykeln stod kvar efter två veckors sjukdom,
vilken himla tur!
Okej, mamman hade längtat hon också!
"Mamma, titta nu!"
"Kolla min balans, jag är bättre än du mamma!" <3
Cykeln stod kvar efter två veckors sjukdom,
vilken himla tur!
Nu sista dagarna har vi haft det -helt- underbart! Busat med vänner, Lek&Bus-Landet, Påskfest, aa, just nu är vi inne i ett stim, nu är det bra! Trots att det är lite kallare ute, men låt mig påminna er alla som klagar; det är såhär VARJE år! ;)
Lek&Bus, det är en favorit, och mamman ska med på ALLT! <3
Min älskade Påskakärring!
Min älskade Påskakärring!
Mamman och barnet, på Påskfest på Öppna-Förskolan!
Idag så skulle de vara utklädda på dagis också. Så jag lämnade en liten Påskakärring imorse, med matsäcks-ryggsäck på ryggen, som skulle gå med vännerna och ha Påskmys i skogen! <3
Hon hittade sig en kvast också!
Men flyg inte till Blåkulla mitt älskade barn, jag behöver dig här!
Hon hittade sig en kvast också!
Men flyg inte till Blåkulla mitt älskade barn, jag behöver dig här!
Själv så ska jag nog inte göra så mycket vettigt alls idag tror jag. De gamla vanliga måstena såklart, och sedan så ska jag skriva på lite papper som jag måste skicka in. Och välja tapeter! Herregud, jag måste bestämma mig idag! Jag har dragit ut på det flera dagar nu, så snart skickar de väl en indrivningsman efter tapetpärmarna! ;)
Barnet har kommit på att om man bubblar i mjölk,
så blir det som mjölkkristaller.. Underbaring!
så blir det som mjölkkristaller.. Underbaring!
Hoppas att någon fortfarande läser? :)
Stödhjulscykeln är här, då är det vår!
Nej, jag är inte korkad. Ja, jag har varit med förr. Jag lovar, jag vet att det kommer komma bakslag varesig jag vill det eller inte. Men de sista dagarna har varit -helt- U.N.D.E.R.B.A.R.A! Jag fullkomligt älskar våren! Det har jag alltid gjort, allt är så lagom då! Allt går så lätt, för mig och ungen! Vi kan springa in och ut på ett lättare sätt, allt går fortare och kräver inte så mycket planering. Jag kan räkna upp bra saker med våren i all oändlighet, men jag gör inte det, jag nöjer mig med att konstarera att jag och ungen gillar våren! Och glass!
Länge nu så har Filippa tjatat och frågat om "När är det vår mamma? Så att jag kan få min skinnjacka och min stödhjulscykel! (!!!) - Även om det är lite fusk kanske, så bestämde jag att nu är det dags! Igårkväll så köptes cykeln hem. Och snälla Peter kom förbi sent, innan nattning och byggde ihop den åt en otålig, men överlycklig flicka. Den skulle testas med en gång, men det fick bli inomhus. Vi höll andan när galningen for fram genom lägenheten. Inga större missöden, förutom att min fot blev brutalt överkörd en gång, men lite svinn får man ta.
Idag fick jag lova att komma och hämta henne tidigare på dagis för att vi skulle ta ut underverket. När jag kom, så hann jag inte ens fram till grinden, så öppnades den av en fröken, och ut störtade ungen. Fröken sa "Jaa, det är någon som är lite sugen på att cykla!" <3 - Två och en halv timme cyklade hon och kraschade tre gånger. Ganska bra utfört tycker jag för att vara första åket. :) Sedan så sa hon, nu är jag lite trött i benen!"
"Mamma, jag är så glad för min blåa stödhjulscykel!"
Länge nu så har Filippa tjatat och frågat om "När är det vår mamma? Så att jag kan få min skinnjacka och min stödhjulscykel! (!!!) - Även om det är lite fusk kanske, så bestämde jag att nu är det dags! Igårkväll så köptes cykeln hem. Och snälla Peter kom förbi sent, innan nattning och byggde ihop den åt en otålig, men överlycklig flicka. Den skulle testas med en gång, men det fick bli inomhus. Vi höll andan när galningen for fram genom lägenheten. Inga större missöden, förutom att min fot blev brutalt överkörd en gång, men lite svinn får man ta.
Idag fick jag lova att komma och hämta henne tidigare på dagis för att vi skulle ta ut underverket. När jag kom, så hann jag inte ens fram till grinden, så öppnades den av en fröken, och ut störtade ungen. Fröken sa "Jaa, det är någon som är lite sugen på att cykla!" <3 - Två och en halv timme cyklade hon och kraschade tre gånger. Ganska bra utfört tycker jag för att vara första åket. :) Sedan så sa hon, nu är jag lite trött i benen!"
"Mamma, jag är så glad för min blåa stödhjulscykel!"
Så idag har jag och Filippa haft en underbar (för-)vårdag! ;)
Ett kort tillägg känner jag att jag behöver göra, Jag älskar våren som sagt. Men, detta året, så har vintern varit snäll mot mig, så jag känner att jag måste tacka och bocka för det. Kan samtidigt passa på att undanbedja bakslagen. Vintern var genomförbar, lagom kall och stundtals väldigt väldigt rolig, ska erkännas! Men nu vill vi ha VÅR!
"Se upp i nacken! - Fyra hål i backen!" ;)
- Tack på förhand, käraste vädergud!
Jag gillar också vintern! - När jag får möjlighet!
Jag har kommit underfund med att jag gillar vintern. Jag är nästan beredd att påstå att jag njuter av den. -Om- den är på mina villkor, sålänge jag kan ta mig fram. Sålänge jag faktiskt -kan- njuta av den. Så har det varit detta året, det har varit en riktig Carro&Filippa-vinter! Vi har lekt, skrattat, busat och njutit i fulla drag.
Här kommer en drös med bilder.
Nästa generations hockey-elit i hårdträning!
Så duktig!
Mer åkande, på annan, bättre spolad is!
Lekande på Banangården.
Kör på lånad snowracer, på mormors gård.
Men mormors gamle trotjänare från mitten av 70-talet, funkar bra den med!
Flickorna Thuring gillar vintern, tro inget annat. Pulkabacken är SÅ skoj!
Hahahah.. "Sväng sväng!" skek mormor och F gjorde som hon sa..
Springer ned för backen i full kaliber. :)
De satt på också!
Lekdejt med dagiskompisar. <3
Mammas gamla tefat var det fart på! :D
Och här kommer F!
Upp i backen... Igen!
Filippa och Julia racear.
Fikapaus i pulkabacken!
Varm nyponsoppa! <3
Om man händelsevis skulle tröttna på pulkabacken, så finns jue gungorna!
Här kommer en drös med bilder.
Nästa generations hockey-elit i hårdträning!
Så duktig!
Mer åkande, på annan, bättre spolad is!
Lekande på Banangården.
Kör på lånad snowracer, på mormors gård.
Men mormors gamle trotjänare från mitten av 70-talet, funkar bra den med!
Flickorna Thuring gillar vintern, tro inget annat. Pulkabacken är SÅ skoj!
Hahahah.. "Sväng sväng!" skek mormor och F gjorde som hon sa..
Springer ned för backen i full kaliber. :)
De satt på också!
Lekdejt med dagiskompisar. <3
Mammas gamla tefat var det fart på! :D
Och här kommer F!
Upp i backen... Igen!
Filippa och Julia racear.
Fikapaus i pulkabacken!
Varm nyponsoppa! <3
Om man händelsevis skulle tröttna på pulkabacken, så finns jue gungorna!
Vi har åkt pulka tre dagar i rad, ett flertal timmar varje dag. Det är SÅ roligt. Och det har varit lagom med snö, så att även jag har kunnat vara med och racea! jag har knatat upp, och susat ned, många gånger. Att solen lyst upp, med sina glädjande och värmande strålar, har jue varit en fin bonus!
Den här vintern och jag är vänner än sålänge! Jag tycker jag förtjänar det, som lite cred för att jag tog mig igenom de, för mig, hemska vintrarna 2010 och 2011.
Vi har haft så roligt de senaste dagarna, att jag är beredd att bortse från morgonens tårar och kämpande påväg till förskolan. Jag hoppas bara att det INTE BLIR många fler sådana dagar. Vart kom all denna snö från? Som ni ser på bilderna, så var det jue alldeles förträffligt lagom innan!
Lagom ska det vara, och det ska gå att rulla rullstol själv.
Det går inte idag, skärpning, väderguden!
Den här vintern och jag är vänner än sålänge! Jag tycker jag förtjänar det, som lite cred för att jag tog mig igenom de, för mig, hemska vintrarna 2010 och 2011.
Vi har haft så roligt de senaste dagarna, att jag är beredd att bortse från morgonens tårar och kämpande påväg till förskolan. Jag hoppas bara att det INTE BLIR många fler sådana dagar. Vart kom all denna snö från? Som ni ser på bilderna, så var det jue alldeles förträffligt lagom innan!
Lagom ska det vara, och det ska gå att rulla rullstol själv.
Det går inte idag, skärpning, väderguden!
Ledbruten och oerhört lycklig!
Jag hade ett löfte till mig själv vid nyår, jag uttalade det inte, och jag har inte sagt det till någon. Men jag har haft det inom mig. Det är att jag lovade mig själv att jag 2012 ska tänka, iaf lite mer, på mig själv. De senaste 3åren så har jag i princip bara varit mamma, och jag har på sista tiden kännt litegrann att ja tappat bort den där "Carron" lite på vägen. Så lite ändring krävs det på den fronten. Det har väl gått relativt bra sedan nyår tror jag. Jag har åtminstone både vart på bio en gång och bett om barnvakt några timmar vid ett tillfälle, bara för att få vara. ;) - Det tar sig. Det är häftigt att det är så lite som krävs för att det ska kännas bättre!
I Lördags, så lovade jag mig själv en sak till. Det blev som ett sorts extra nyårslöfte. Det är att jag inte ska säga nej till något som F önskar/ber mig om (i mån om tid och att det är genomförbart, givetvis), som gäller att vara med och göra fysiska saker, såsom lekar där man klättrar, rör sig mycket, och så. Alltså, jag ska inte säga nej bara för att jag inte orkar. För grejen är den att eftersom fysiska aktiviteter är väldigt ansträngande för mig, så säger jag, inte alltid såklart, men ofta nej, rent instinktivt. Bara för att jag vet att det är jobbigt, eller i vissa fall för att jag tror att jag inte kan det hon ber om, innan jag ens provat. Så jag har lovat mig själv att bättra mig med det. För jag vet hur glad F blir av att -jag- gör saker med henne, och inte bara hänger med vid sidan och tittar på, peppar och skrattar, när hon gör allt det roliga med någon annan. Så jag har lovat mig själv, att ber hon mig om något, så ska jag alltid försöka, innan jag svarar att jag inte kan eller att det inte går.
Så det är två viktiga löften, och hålls dem så kan mitt/vårt liv förhoppningsvis bli än mer glädjefyllt!
Det sista löftet, kom i mitt huvud i Lördags, och jag har sedan dess gått ut hårt. I Lördags så började F dansskola, men där behövde jag inte göra så mycket, eftersom att föräldrar inte fick vara med. ;) Det gjorde i och för sig inget alls, för de var jättemånga barn, och en del som F känner. Hon tyckte det var skoj! Hon ser redan fram emot nästa Lördag! - På Lördagseftermiddagen så promenerade jag, min mor och F till Tjärnen, mitt i Varbergaskogen, och skulle åka skridskor. F bad mig inte om att åka skridskor, jag tror att det till och med i hennes värld är att ta klivet lite väl långt, haha. Men hon bad mig att rulla omkring med rullstolen ute på isen och hjälpa henne, så det gjorde jag. SÅ mysigt hade vi, och jätteduktig var ungen på att åka. Vi gjorde som när hon var liten och skulle lära sig gå. Jag var en bit bort och sträckte ut armarna och hon åkte till mig, gick hur bra som helst. Och efter en stund så sa hon till och med "mamma, jag behöver inte åka till dig, åk bara här bredvid mig så åker ja lite själv!" <3
Min isprinsessa.
Jaa, jag tycker det är extremt roligt att fota, det är tur att min dotter
tycker det är åtminstone lite roligt att spexa. <3
Jaa, jag tycker det är extremt roligt att fota, det är tur att min dotter
tycker det är åtminstone lite roligt att spexa. <3
I Söndags så kom nog det ultimata testet för att se om jag skulle tänka/göra som jag hade bestämt. Vi skulle spendera eftermiddagen på Lek&Bus-Landet. Nu var frågan, skulle jag bli en bredvidsittare, eller skulle jag vara med i leken och göra både mig själv och min unge lyckligare? - Det slutade med att jag följde med upp i varenda klätterställning, svischade nedför varenda rutchkana ,åkte alla månbilar, och hoppade i varenda bollhav hon bad mig om! GISSA OM HON VAR GLAD! Det är -min- mamma, jag ska leka med -min- mamma.
Nu idag har jag så ont i varenda del av kroppen, så att jag stundtals inte vet vart jag ska göra av mig själv. Men det är det lätt värt, så mycket roligare som vi hade. Visst, vissa klättermoment var jag beredd att ge upp, och ibland kom nästan en tår, för att det var så jobbigt. - Men i det läget, så ska ni se framför er, att en våning upp i klätterställningen så sitter är en överlycklig 3åring, som gång på gång utropar "Kom igen mamma! Det går bra mamma, det ser jag, du kan! Braaaa mammaaaa!" <3 Älskade, goa, omtänksamma skitunge! - Ska det inte vara mammor som peppar sina 3åringar i sådana lägen?! (Vilket jag självfallet gör, men just nu behövde jag jue inte direkt det eftersom hon var uppe fem minuter innan mig..) Jag är så förundrad över hennes enorma hjälpsamhet, och att hon verkligen vill att jag ska känna mig delaktig!
Att vi dessutom var där, med två nära vänner till mig, och deras son, som jag bara haft sporadisk kontakt med det senaste året, gjorde jue att jag även jobbade på löfte 1, samtidigt! Heja mig!
En av de små rutchkanorna, det blev så suddiga bilder i de stora.
Mys i bollhavet, mellan alla galna klätterturer, som är svåra att fånga på bild.
(Ännu svårare när fotografen är samma person som förväntas fånga mig om jag faller. ;) )
Imorse så hade jag sådan träningsvärk, så att jag knappt höll på att ta mig ur sängen, men det gjorde jag som tur var. Vi kom iväg på Miniröris, som alltid. Och jag chockade både andra föräldrar, ledarna och framför allt min dotter när jag deltog i hela programmet... -stående-. Vi är jue där i princip varje Måndag, och jag brukar alltid bara vara med på vissa saker, och då oftast sittande eller på knä, eller så sitter jag bredvid och ler och vinkar, typ. Men idag var jag delaktig på ett helt annat sätt. Hon som håller i det, hon har kännt mig sedan F var kanske 2 månader, och till och med hon stannade av i vad hon gjorde, tittade på mig och utbrast "Bra Carro!"
Min unge utropade "Jag kan göra give me five, med -min- mamma!" <3
Jag märker att de här två tankesätten redan förändrat mitt liv, så positivt.
Både jag och barnet mår bra av det! - Ja, nu får vi jue bortse träningsvärken. ;)
Stor rädsla.
En sak är lite ironisk. Jag har alltid haft en tanke gnagandes i mitt huvud "Filippa ska inte lida för att hon har en funktionshindrad mamma! Hon ska minsann inte få göra mindre saker än något annat barn, mitt funktionshinder ska inte få hämma henne.." - Istället har det blivit så att jag allt oftare får kommentarer som "Filippa får jue göra-mer- än de flesta andra barn" - Man kan lätt konstatera att jag gör rätt mycket för att motverka min största rädsla?
Vissa saker klarar jag inte, och ganska många saker är grymt mycket svårare för mig än för andra mammor. Jag har däremot aldrig låtit det sätta käppar för F. Önskar hon något, och jag vill/tycker att hon ska få göra det, så är det väldigt sällan som jag svarar att jag inte kan. Allt går att lösa. Antingen så måste jag bara anstränga mig lite mer än andra föräldrar, eller, i vissa fall, så måste jag be någon annan om hjälp. Men jag ser oftast till att det blir gjort.
Det går att skriva så mycket om detta känner jag. Det orkar jag inte, så låt oss ta ett, enkelt, men klockrent exempel. Vi befinner oss på Öppna-Förskolan. Där finns ett vattenleksrum. Ett vattenleksrum som min unge har kommit sig att älska. You can't blame her, det är liksom ett rum med golvbrunnar, stort hadnfat med tre kranar, en står låda full med skojiga leksaker och våtrumstapet, där man får blöta ned hur -mycket man vill. Där vill min dotter vara ofta, helst bosätta sig, tror jag.
På/avklädning är ett av de moment som är ansträngande för mig, så jag kan känna att det vore enklast att bara svara "Nej, jag orkar inte hjälpa dig med det, du får leka med något annat.." - Att torka blöt unge/blött golv och fixa upp efter leken, det är jue inte heller jätteenkelt. Så jag borde helt enkelt säga stopp. Nu råkar det jue vara så, att det är ännu mer ansträngande att lyssna på en 3åring, som i två timmar tjatar om att hon minsann -vill- in i vattenrummet..
Så vi tar alltid med badkläder och foppatofflor, (bara genom att förbereda sig där, så har jag jue eliminerat en stor del av det "jobbiga"..) utifall att viljan att plaska skulle infinna sig. När frågan kommer, så hjälper jag henne att byta om, och sedan är hon inne och leker på ett par minuter. Då har jag haft det jobbigt i två minuter istället för de två timmars tjat det annars hade blivit. Handdukar lånar man där, leker -och- städar upp efter sig, det gör ungen själv. Och vattentorkningen kan jag be personalen om. Det enda jag behöver koncentrera mig på nu, är att titta på en glad unge som leker, den närmsta timmen. Istället för att ha en arg unge som tjatar hål i huvudet på mig, för att jag inte vill/orkar hjälpa henne? Jag kan jue lika gärna sitta där med min kaffekopp som på någon annan stol.
Jag har dock varit med om att det stuckit lite i folks ögon och blivit lite genant för en del föräldrar ibland. Då de svarat -sina- barn, "Nej.. Inte idag.. Jag orkar inte.." - Och jag då erbjudit mig att hjälpa deras barn. ;) Jag vet inte men det verkar bli jobbigt att bli erbjuden hjälp, av en funktionshindrad, ensamstående, småbarnsmamma, med något som för mig är på riktigt ansträngande, bara för att de inte orkar.
Vissa saker klarar jag inte, och ganska många saker är grymt mycket svårare för mig än för andra mammor. Jag har däremot aldrig låtit det sätta käppar för F. Önskar hon något, och jag vill/tycker att hon ska få göra det, så är det väldigt sällan som jag svarar att jag inte kan. Allt går att lösa. Antingen så måste jag bara anstränga mig lite mer än andra föräldrar, eller, i vissa fall, så måste jag be någon annan om hjälp. Men jag ser oftast till att det blir gjort.
Det går att skriva så mycket om detta känner jag. Det orkar jag inte, så låt oss ta ett, enkelt, men klockrent exempel. Vi befinner oss på Öppna-Förskolan. Där finns ett vattenleksrum. Ett vattenleksrum som min unge har kommit sig att älska. You can't blame her, det är liksom ett rum med golvbrunnar, stort hadnfat med tre kranar, en står låda full med skojiga leksaker och våtrumstapet, där man får blöta ned hur -mycket man vill. Där vill min dotter vara ofta, helst bosätta sig, tror jag.
På/avklädning är ett av de moment som är ansträngande för mig, så jag kan känna att det vore enklast att bara svara "Nej, jag orkar inte hjälpa dig med det, du får leka med något annat.." - Att torka blöt unge/blött golv och fixa upp efter leken, det är jue inte heller jätteenkelt. Så jag borde helt enkelt säga stopp. Nu råkar det jue vara så, att det är ännu mer ansträngande att lyssna på en 3åring, som i två timmar tjatar om att hon minsann -vill- in i vattenrummet..
Så vi tar alltid med badkläder och foppatofflor, (bara genom att förbereda sig där, så har jag jue eliminerat en stor del av det "jobbiga"..) utifall att viljan att plaska skulle infinna sig. När frågan kommer, så hjälper jag henne att byta om, och sedan är hon inne och leker på ett par minuter. Då har jag haft det jobbigt i två minuter istället för de två timmars tjat det annars hade blivit. Handdukar lånar man där, leker -och- städar upp efter sig, det gör ungen själv. Och vattentorkningen kan jag be personalen om. Det enda jag behöver koncentrera mig på nu, är att titta på en glad unge som leker, den närmsta timmen. Istället för att ha en arg unge som tjatar hål i huvudet på mig, för att jag inte vill/orkar hjälpa henne? Jag kan jue lika gärna sitta där med min kaffekopp som på någon annan stol.
Jag har dock varit med om att det stuckit lite i folks ögon och blivit lite genant för en del föräldrar ibland. Då de svarat -sina- barn, "Nej.. Inte idag.. Jag orkar inte.." - Och jag då erbjudit mig att hjälpa deras barn. ;) Jag vet inte men det verkar bli jobbigt att bli erbjuden hjälp, av en funktionshindrad, ensamstående, småbarnsmamma, med något som för mig är på riktigt ansträngande, bara för att de inte orkar.
Hörs snart, och gulleni, kommentera lite, va?
Man väcker inte barn!
7 Januari, tolv månaders evigt tjat om när Filippa skulle få ha sitt kalas i sitt kalashus, var över. Äntligen var dagen här, i hennes värld. I min värld så var det självklart roligt med kalas och att se ett lyckligt barn, men det var samtidigt lite sentimentalt. 3år, mitt älskade barn är 3år. Jag kan inte förstå det. Jag ska inte vara mamma till en Filippa som är 2år mer, utan numera så är jag mamma till en fantastisk tjej, som är hela 3år. Jag funderade inte så länge över det, för när jag lite sorgset, på morgonkvisten, tittade på F och sa "Var är min 2åring?" - Så tittade hon på mig med tindrande ögon och svarar lyckligt, "Men mamma, dä ä ju ja, ja har ju fyllt 3 nu, knäppskalle!" <3
Hon/vi hade i alla fall en underbar dag, med massor av gott fika, många fina gäster, runt 30 personer blev vi, vill passa på att tacka alla som kom. Jag tackar både från mig, och självklart från dottern min, som var jätteglad att alla kom, jätteskoj att det blev så många vänner till henne! Naturligtvis är hon glad för alla presenter, -men- det blev lite mycket för henne. De sista paketen tyckte hon nästan var jobbigt att öppna. ;/ En av de stora nackdelarna med att fylla två veckor efter jul.
Dagen uppfyllde helt klart hennes förväntningar, och hon somnade lycklig, lite senare än vanligt. Skönt att dagen slutade så bra för henne i alla fall, det kunde man nästan inte tro vid halv 8 på morgonen, när jag och Gusti smög in i hennes rum, med paket och sjöng "Ja må hon leva..." - Då satte hon sig upp i sängen, började gråta, slå omkring sig och skrika "Duuummaaa maammaaa, man väcker inte barn!"
Kunde hon fått en bättre tårta på sitt kalas?
Hon äter inte tårta, men det hör inte hit!
Hon är grym på att blåsa ut ljus.
Här sitter hon och myser, i sin härliga One-piece, som Birna sytt.
Det var även hon som bakade/dekorerade tårtan, bakade småkakorna,
-och- tog typ 80 fotografier, på kalaset. All kärlek till dig, underbara människa!
Numera leker Filippa doktor typ 5 gånger om dagen, minst sagt uppskattad present! <3
Mormor tog hem jackpotten, prinsessklänning och klackskor!
Men nu har den där Birna varit framme igen.. Klart att en -gigantisk-
Hello-Kitty går hem?
Nu ska jag smyga in i min säng och lägga mig bredvid min dotter,
som förhoppningsvis somnat om där efter att hon vaknat av en mardröm.
- Vi hörs.
som förhoppningsvis somnat om där efter att hon vaknat av en mardröm.
- Vi hörs.
Denna vintern är gjord för oss.. ?
Åh, denna vintern, den är nog gjord för mig.
Jag och Filippa får ut så mycket mer av denna vintern än vad vi brukar(och mer än vad jag normalt sett brukade få, de typ 15 vintrarna innan Filippa kom till världen...) få annars. Jag tror även att vi denna vintern får ut mer än de flesta andra, i allmänhet. För medans de flesta andra bara går runt och muttrar och är bittra över den uteblivna snön, så är vi glada och fortsätter att njuta av plusgraderna och barmarken. När sedan snön bestämmer sig för att komma på en kortvarig (det är jue iaf vad det har blivit hittills..) visit, så är alla fortfarande bittra, för "den kommer jue blaska bort fortare än den kom!"
Det är DÅ som jag och min dotter passar på att -njuta-. För i små mängder och korta tider, så kan till och med jag uppskatta snön! Min dotter uppskattar den mycket. Hon är inte ledsen när den försvinner, "för då kan mamma rulla bra!", men hon tar vara på den snö som kommer!
Den 7 December, så var det snö första gången i år.
Det var inte mycket, men vi fick ihop till en liten snögubbe.
"Vad heter snögubben Filippa?" - "HON heter Alexandra!" <3
Vi kämpade oss själva till lekparken en bra bit bort, i snöyra, den dagen.
Och vi hade inte införskaffat någon pulka ännu, och bebispulkan har visst krympt
sedan förra året minsann. ;) - Men vill man åka, så är alla sätt bra!
"Mamma titta, jag håller balansen!"
Dagen efter så var snön kvar och pulkan införskaffad! - Röd, på begäran!
Lycka är: när man springer på en dagiskompis i pulkabacken. <3
"Håll i dej nu Findus så ska jag dra upp dej försiktigt!" <3
Det är svårt för mig med snö, men det ändrar inte det faktum att jag tycker
att det är grymt skoj att åka pulka! Vi konstaterade dock att den nyinköpta pulkan
var aningens för liten om man skulle åka två stycken.
... Som sagt.
Den 1 januari, så kom det snö igen, och denna gång lite mer än förra gången.
Tomten var även snäll och kom med en gemensam present till mig och dottern.
En dubbelpulka, weeei vad det gick. Och vi med åkare fick lite bättre med plats också!
Caroline & Filippa - Wintermode.
Lycklig unge. Det gör mig varm inombords.
Man orkar inte hur mycket som helst? <3
Jag och Filippa får ut så mycket mer av denna vintern än vad vi brukar(och mer än vad jag normalt sett brukade få, de typ 15 vintrarna innan Filippa kom till världen...) få annars. Jag tror även att vi denna vintern får ut mer än de flesta andra, i allmänhet. För medans de flesta andra bara går runt och muttrar och är bittra över den uteblivna snön, så är vi glada och fortsätter att njuta av plusgraderna och barmarken. När sedan snön bestämmer sig för att komma på en kortvarig (det är jue iaf vad det har blivit hittills..) visit, så är alla fortfarande bittra, för "den kommer jue blaska bort fortare än den kom!"
Det är DÅ som jag och min dotter passar på att -njuta-. För i små mängder och korta tider, så kan till och med jag uppskatta snön! Min dotter uppskattar den mycket. Hon är inte ledsen när den försvinner, "för då kan mamma rulla bra!", men hon tar vara på den snö som kommer!
Den 7 December, så var det snö första gången i år.
Det var inte mycket, men vi fick ihop till en liten snögubbe.
"Vad heter snögubben Filippa?" - "HON heter Alexandra!" <3
Vi kämpade oss själva till lekparken en bra bit bort, i snöyra, den dagen.
Och vi hade inte införskaffat någon pulka ännu, och bebispulkan har visst krympt
sedan förra året minsann. ;) - Men vill man åka, så är alla sätt bra!
"Mamma titta, jag håller balansen!"
Dagen efter så var snön kvar och pulkan införskaffad! - Röd, på begäran!
Lycka är: när man springer på en dagiskompis i pulkabacken. <3
"Håll i dej nu Findus så ska jag dra upp dej försiktigt!" <3
Det är svårt för mig med snö, men det ändrar inte det faktum att jag tycker
att det är grymt skoj att åka pulka! Vi konstaterade dock att den nyinköpta pulkan
var aningens för liten om man skulle åka två stycken.
... Som sagt.
Den 1 januari, så kom det snö igen, och denna gång lite mer än förra gången.
Tomten var även snäll och kom med en gemensam present till mig och dottern.
En dubbelpulka, weeei vad det gick. Och vi med åkare fick lite bättre med plats också!
Caroline & Filippa - Wintermode.
Lycklig unge. Det gör mig varm inombords.
Man orkar inte hur mycket som helst? <3
Nu dagen efter så har typ allt blaskat bort igen, så nu får vi kanske njuta av barmark och framkomlighet ett tag. Vi hoppas dock på lite mer snö innan dagisjullovet är slut, vi vill gärna hinna med någon snögubbe och kanske lite pulkarace, tillsammans med vårt stundande Göteborgsbesök!
Gott Nytt År allihop!
Gott Nytt År allihop!
Filippa räknar numera får, om nätterna!
Jag har tänkt skriva så många gånger. Så många gånger har jag haft ett helt uppslag i huvudet och velat dela med mig av det. Så många gånger har jag satt mig vid datorn, stirrat på den vita rutan, och där är det stopp.. Det har hänt en del saker i mitt liv på sistone, en del relativt stora beslut har fattats.. Men det är ingenting jag vill dela med mig av, när jag tänker efter.. Så det är svårt att skriva då. När man har så otroligt mycket tankar, men man vet inte vad man vill dela.
Ovanpå det så har både jag och ungen varit sjuka. Vi fick vara -nästan- friska ett par dagar, men nu är vi dåliga igen. En febrig Filippatjej ligger i sin säng, med täppt näsa, rinnande ögon, och hostar. Jag sitter vid datorn, med tjocktröja och fryser, har huvudvärk, snorar och trycker i mig kakor för att döva mensvärken.. Sa jag att jag älskar hösten? För det gör jag -verkligen-, trots att hösten varje år är förenat med alla dessa förkylningar.
Ovanpå det så har både jag och ungen varit sjuka. Vi fick vara -nästan- friska ett par dagar, men nu är vi dåliga igen. En febrig Filippatjej ligger i sin säng, med täppt näsa, rinnande ögon, och hostar. Jag sitter vid datorn, med tjocktröja och fryser, har huvudvärk, snorar och trycker i mig kakor för att döva mensvärken.. Sa jag att jag älskar hösten? För det gör jag -verkligen-, trots att hösten varje år är förenat med alla dessa förkylningar.
Titta, kan man annat än älska denna årstid? :)
Appropå säng förresten, i Torsdags, så var jag och min moster på IKEA och jag skulle handla lite grejer till F's rum, det blev en hylla, lite lådor, ett nytt bord, och sedan det största.. En säng. En -stora-tjej-säng-! En vit, med får på och en stödbräda. Pratade i telefonen med Filippa på vägen hem från affären, hon var överlycklig och frågade ivrigt "... Har du söpt min säng mamma? Är det sår på? Har du den på bussen, NU?!"
Sorgligt nog så fick hon vänta tills på Fredagskvällen, då en vit lastbil kom körandes med hennes grejer, och inte ens då fick hon sin säng. Massa bruna kartonger, var inte det hon ville ha. Klockan 06 på Lördagsmorgonen vaknade hon och undrade varför inte Peter var här och byggde än? Haha, sötungen. Strax innan 11 var han här, och vid 12, så hade hon äntligen sin säng. Hon hjälpte till och med till att bygga.
Trodde att hon skulle tveka när kvällen kom, eftersom att hon i 3års tid har sovit i sin spjälsäng, inne i "mitt" sovrum. Men det visade sig att det var värst för mig. Det är -jag- som tycker det är jobbigast hittills. Det är jag som vaknar på nätterna och letar efter henne, för att jag glömt att hon bytt rum. Mardrömmar har jag vaknat med, kännt mig orolig, och jag vet inte allt. Knas, eftersom hon är något rum bort bara. Men det ger sig väll snart.
En sak, som seriöst är jobbig, och är den stora anledningen till att hon hittills sovit i samma rum som jag. Det är jue det faktum att jag får längre att gå på natten om/när hon vaknar och är ledsen/ropar på mig. Det är jobbigt för mig att nyvaket gå genom lägenheten (och parera alla dörren, eftersom vi har två katter, som inte låter en vara, och därför måste "hållas ute", om natten.), utan att snubbla i allmänhet, och över två katter, i synnerhet. Men det blir väll en vanesak det med. Dels lär jag mig antagligen parera bättre. Och Filippa kommer väll tassande själv snart kan jag tro. Än sålänge så sitter hon kvar i sin säng och vågar inte riktigt gå upp, varken på natten eller på morgonen.
Och efter mig, så är det inte heller Filippa som kommer, för då så tycker katterna att det är jobbigt att en dörr som inte brukar vara stängd nattetid, är det. Och att "F's säng" 'är tom. Så hela familjen har reagerat besvärat på förändringen, utom självaste barnet. <3
Hon har hitintills tagit det grymt bra. Första natten så sov hon 19.30-06.50, andra natten 19.50-07, och nu natten till idag så blev det 20.20-07.15, det tar jag som mycket, mycket bra! Och hon älskar verkligen sin säng. Underbart!
Sorgligt nog så fick hon vänta tills på Fredagskvällen, då en vit lastbil kom körandes med hennes grejer, och inte ens då fick hon sin säng. Massa bruna kartonger, var inte det hon ville ha. Klockan 06 på Lördagsmorgonen vaknade hon och undrade varför inte Peter var här och byggde än? Haha, sötungen. Strax innan 11 var han här, och vid 12, så hade hon äntligen sin säng. Hon hjälpte till och med till att bygga.
Trodde att hon skulle tveka när kvällen kom, eftersom att hon i 3års tid har sovit i sin spjälsäng, inne i "mitt" sovrum. Men det visade sig att det var värst för mig. Det är -jag- som tycker det är jobbigast hittills. Det är jag som vaknar på nätterna och letar efter henne, för att jag glömt att hon bytt rum. Mardrömmar har jag vaknat med, kännt mig orolig, och jag vet inte allt. Knas, eftersom hon är något rum bort bara. Men det ger sig väll snart.
En sak, som seriöst är jobbig, och är den stora anledningen till att hon hittills sovit i samma rum som jag. Det är jue det faktum att jag får längre att gå på natten om/när hon vaknar och är ledsen/ropar på mig. Det är jobbigt för mig att nyvaket gå genom lägenheten (och parera alla dörren, eftersom vi har två katter, som inte låter en vara, och därför måste "hållas ute", om natten.), utan att snubbla i allmänhet, och över två katter, i synnerhet. Men det blir väll en vanesak det med. Dels lär jag mig antagligen parera bättre. Och Filippa kommer väll tassande själv snart kan jag tro. Än sålänge så sitter hon kvar i sin säng och vågar inte riktigt gå upp, varken på natten eller på morgonen.
Och efter mig, så är det inte heller Filippa som kommer, för då så tycker katterna att det är jobbigt att en dörr som inte brukar vara stängd nattetid, är det. Och att "F's säng" 'är tom. Så hela familjen har reagerat besvärat på förändringen, utom självaste barnet. <3
Hon har hitintills tagit det grymt bra. Första natten så sov hon 19.30-06.50, andra natten 19.50-07, och nu natten till idag så blev det 20.20-07.15, det tar jag som mycket, mycket bra! Och hon älskar verkligen sin säng. Underbart!
(Här skulle det, om möjligt, vara en bild på en söt sovande unge, i sin säng.
Eftersom jag fotar både i tid och otid, så finns det såklart bild på det. Men bara
i mobilen, eftersom inte ens jag släpar med mig digitalkameran när jag ska natta
min dotter.. (!) Och datakabeln till telefonen är trasig.
Eftersom jag fotar både i tid och otid, så finns det såklart bild på det. Men bara
i mobilen, eftersom inte ens jag släpar med mig digitalkameran när jag ska natta
min dotter.. (!) Och datakabeln till telefonen är trasig.
En annan sak som vi hunnit med, mellan: alla viktiga beslut, sjukdomar, vardagsliv, lövhoppande, lekande, promenerande, skrattande, gråtande, funderande och sovande, på sista tiden - det är att Filippa blivit en hejare på bokstäver. Hon vet vad bokstaven (i de flesta fall) heter. Hon vet ( i varenda fall. av de hon kan än sålänge), vem den tillhör. Och hon kan (i en del fall) skriva den. Hon vill det själv, hon började själv, och det är absolut ingenting jag tvingar henne till. Hon tycker det är extremt skoj och man ser hur stolt hon blir över sig själv när hon lyckas! Man ser nog hur stolt jag blir också i och för sig. <3
Filippas Alfabete (de bokstäver hon kan hittills):
A - Som i Agaton.
C - Som i mamma Carro.
D - Som i morbror Daniel.
E - som i Eva.
F - som i Filippa. (Flitigt använd bokstav, som skrivs -överallt-)
G - som i Gusti.
I - som i Isak.
J - som i Jockie.
K - som i Kojo.
L - som i Lotta.
M - som i Mirramiss.
N - som i Nicklas.
O - som i Ottilia.
P - som i Peter.
R - som i Ronja.
S - som i Sara.
T - Som i Thuring. (skrivs och byggs, på/av det mesta!)
U - som i Ullis.
V - som i Vilja.
X - som i Max. (vi känner ingen Xerxes...)
Y - som i Ylva.
För några dagar sedan, när jag stod och diskade, så sa Filippa, för första gången någonsin.
"... Men mamma? Du kan inte stå så bra, va...?" Älskade barn, vilka reflektioner. Hon har jue funderat kring rullstolen hit och dit, under lång tid. Men just den tanken och formuleringen hade hon aldrig lagt fram tidigare. "Nej, inte så bra, det blir lite jobbigt för mig.." - svarade jag. "Jaha.. Jag står bra i alla sall!" <3
När jag ändå berättar om sådana funderingar. Så kan jag passa på att berätta att Filippa önskar sig en egen rullstol. En som är liten, och den ska vara blå. Och den ska kunna köra supersnabbt, precis som mammas!
Nu ska jag smyga in och torka snor från mitt barn.
Sedan ska jag lägga mig och läsa - bara för att jag kan!
(Har inte läst på kvällarna, på 3år.
Eftersom jag haft sällskap jag inte velat störa..)
- Ska fortsätta med boken, "Ett CP-bra Liv" .
För det är jue trots allt ändå det jag har?
Filippas Alfabete (de bokstäver hon kan hittills):
A - Som i Agaton.
C - Som i mamma Carro.
D - Som i morbror Daniel.
E - som i Eva.
F - som i Filippa. (Flitigt använd bokstav, som skrivs -överallt-)
G - som i Gusti.
I - som i Isak.
J - som i Jockie.
K - som i Kojo.
L - som i Lotta.
M - som i Mirramiss.
N - som i Nicklas.
O - som i Ottilia.
P - som i Peter.
R - som i Ronja.
S - som i Sara.
T - Som i Thuring. (skrivs och byggs, på/av det mesta!)
U - som i Ullis.
V - som i Vilja.
X - som i Max. (vi känner ingen Xerxes...)
Y - som i Ylva.
För några dagar sedan, när jag stod och diskade, så sa Filippa, för första gången någonsin.
"... Men mamma? Du kan inte stå så bra, va...?" Älskade barn, vilka reflektioner. Hon har jue funderat kring rullstolen hit och dit, under lång tid. Men just den tanken och formuleringen hade hon aldrig lagt fram tidigare. "Nej, inte så bra, det blir lite jobbigt för mig.." - svarade jag. "Jaha.. Jag står bra i alla sall!" <3
När jag ändå berättar om sådana funderingar. Så kan jag passa på att berätta att Filippa önskar sig en egen rullstol. En som är liten, och den ska vara blå. Och den ska kunna köra supersnabbt, precis som mammas!
Nu ska jag smyga in och torka snor från mitt barn.
Sedan ska jag lägga mig och läsa - bara för att jag kan!
(Har inte läst på kvällarna, på 3år.
Eftersom jag haft sällskap jag inte velat störa..)
- Ska fortsätta med boken, "Ett CP-bra Liv" .
För det är jue trots allt ändå det jag har?
Njutbara promenader.
Nu var det ett tag sedan, av flera olika orsaker, de flesta dystra, tunga och jobbiga. Dessa orkar jag inte dela med mig utav, i alla fall inte i detta skede av livet. Så istället så delar jag med mig några bilder från alla -fantastiska- höstpromenader jag njutit av, i sällskap med min dotter. Det är den rena höstluften, och framför allt mitt barn, som får mig att orka just nu. Ibland är det kämpigt, men det blir bättre. Det vet jag! Och jag har -världens bästa- Filippa!
En av min och älskade ungens alla underbara höstpromenader! <3Denna mössa valde hon själv, för jättelängesedan, då var den
-alldeles- för stor, nu är den bara för stor.. Pappersrullskikaren är med
också, så att man kan spana på den vackra årstiden!
Ännu en, denna gången fanns det även tillgång till massor av vatten,
till min busiga dotters -stora- förtjusning, förstås! Fantastiskt roligt!
Och så bedårande vackert ute, och det luktar så gott!
Sent på kvällen, i mörkret, är mysigt också. Då kan man smyga
omkring och samla på stenar, pinnar och löv. <3 Hon brukar alltid
snabbt om kvällarna konstatera; "Mamma dä är mörkt, nu måste
ja jö sova!" Men denna kvällen tyckte hon det var väldigt spännande
att vara ute med mamma och strosa, under mörkrets infall -
tills det kom ett par nattvandrare med reflexvästar..
"Mamma, dä är ambulansen, dom tänker ta mä mej!" <3
Slutet på alla promenader, uppe på våran loftgång!
Ta hand om er.
... Och gärna lite om mig också.
... Och gärna lite om mig också.
Hösten ger mig ny energi.
Dagens morgonpromenad till förskolan!
Vi kan minsann inte hjälpa att vi är så snygga.
Filippas kommentar imorse vid 8.30 när vi kom ut, och det var massor av dimma:
"Maaammaaa, titta det briiiinneeer därborta!" <3 - Älskade goa unge.
Häromdagen så sprang jag och Filippa omkring på en promenad här i området och vi båda sjöng "Viii ääälskaaar hööösteeen!", haha, folk tittade på oss och log. Det kanske gjorde dem lite lite gladare den dagen.
Den senaste tiden har jag inte mått alls bra. Jag har -alldeles- för dålig koll på min egen energinivå och hur mycket -jag- orkar. jag har alldeles för lätt att jämföra mig med andra, typ, om de orkar såhär mycket, då borde jag göra det också. Jag får ångest för att jag gör mindre än en del andra, och ändå blir jag, till synes tröttare. Det stör mig. Mycket. Så det började med att jag överansträngde mig i ett antal veckor, cyklade väldigt mycket, höll igång mer än jag brukade.. osv. Detta i -kombination- med att jag åt för dåligt, drack på tok för lite, och fick för lite sömn.
Sedan bara hände det, jag fick ont överallt. Speciellt i armarna, de värkte, de domnade och det pirrade/stack/strålade, från armbågen och ned i handen. Det var otäckt, eller är ska jag kanske säga, då jag fortfarande känner en del av det. Jag somnade så fort jag satte, eller lade mig ned. Och jag lade, eller satte mig ned för att jag inte orkade något annat. Yr och illamåeende. Jag gick upp på morgonen, gjorde iordning ungen, och när hon var lämnad på dagis så lade jag mig och sov igen. Vaknade i princip lagom till att jag var tvungen att hämta Fisen igen.
Vändnigen kom en dag i slutet av förra veckan, då jag precis vaknat, och skulle hämta F. Det slutade med att jag ramlade -3- gånger. Då var det nog. Sedan dess har jag -proppat- i mig järntabletter (stor dos, som jag blivit ordinerad, men av olika anledningar låtit bli att ta), ätit mycket mat, och druckit massor. Dessutom tänkt mera på sömnen. Nu är det bättre, nu är jag på gång.
Det är inte rätt att någon som egentligen mår -SÅ- bra på hösten, ska gå miste om den. I alla fall inte när det går att undvika med så enkla medel? Men mina problem i dethär fallet, är som sagt; Dels att jag har svårt att inse mina begränsningar, och nummer två, och förmodligen det största problemet, är att jag värdesätter alltid andra så extremt mycket högre än mig själv.
Nu ska jag strax hämta min unge, två timmar tidigare än vanligt. Härligt. <3 Vi ska iväg på äventyr! jag är så glad att jag börjar återfå min energi. Mitt största problem fysiskt just nu är att jag har ont i högerfoten, för att jag stått och belastat den mycket, när jag lagat massa god mat i veckan!
Ta hand om er, och lova mig att -NJUTA- av hösten!
Bara jag och hon. <3
Jag älskar min cykel.
Imorse så cyklade jag och Filippa, när jag skulle lämna henne på dagis, och hon vinkade så stolt till fröknar och vänner, när vi cyklade utanför grinden. <3 "Här ä min mammas blåa cykel, o dä ä -min- gråa barnsadel!"
"Oj, vilken frihetskänsla det måste vara för er, att kunna ta er lite längre sträckor?" - Sa en pedagog.
-Om- det är! Det är så härligt, att bara sätta ungen där, och dra iväg på äventyr. Bara hon och jag. Bara jag och hon! Utan att vara beroende av någon annan. Utan att det hänger på någon annans tid, lust eller ork. -Vi- kan göra det vi känner för, när vi känner för det. Och vi tar oss utanför området vi bor i. Underbart!
"Mamma, kan mi inte cykla idaaa? Dä ä så hääliit o cykla!"
Vi cyklar nästintill varje dag, bara för att vi kan!
Igår så skulle jag iväg på ett ärende på förmiddagen, o min mamma tyckte att eftersom det såg ut som det skulle bli regn, så kanske jag skulle ta färdtjänst istället. Nej. Jag cyklade. Tro mig, behöver man inte krångla, tjaffsa och strula, med dem, så låter man bli. Jag blev sen på dagis igår morse, eftrsom det var F's första dag efter lång ledighet och dessutom på en helt ny avdelning, så hade de en del information till mig och jag en del att säga dem. Jag tittade på klockan, och insåg att jag skulle behöva cykla runt två kilometrer på en kvart, för att hinna i tid. Trodde inte det fanns en suck att jag skulle hinna, men tretton minuter senare så låste jag cykeln! Jag och min cykel, vi kan vi!
Jag har riktigt kasst lokalsinne, och jag kan gå fel/bli förvirrad, fast jag har gått den vägen hur många gånger som helst innan. Jag vet inte om det beror på mitt funktionshinder i botten, eller att det grundar sig på att jag i hela mitt liv åkt färdtjänst/blivit skjutsad av någon annan i rullstol. I både dessa fall, så följer man jue bara med, man behöver inte reflektera så mycket över vilken väg man tar. Man kommer ändå fram dit man ska i slutänden.
Min cykel är bra för mig i detta avseende också. Jag lär mig hitta. jag lär mig bli mer självständig. Och jag litar på mig själv, och får därmed en bättre självkänsla, för att jag klarar av att ta mig dit jag ska, själv. Det är fantastiskt!
I eftermiddag ska jag till tandläkaren, och jag tänker strunta i färdtjänst och allt sådant. Jag ska cykla! Det är kanske två-tre kilometer, och dessutom en väg jag aldrig cyklat själv. Jag är lite nervös. Hur ska det gå? Men min mor har förklarat vägen, jag har försökt memorera vägen i huvudet, men jag vet att jag kommer bli osäker och tvivla på mig själv, när jag väll är på väg. Men det -ska gå! Jag ska börja i god tid! Och jag har förberett på dagis, att jag kanske blir lite sen dit sedan.
Nu så ska jag laga mat. Både lunch till mig själv nu innan jag drar, och sedan så ska jag även laga någon middag som man kan värma sedan när jag hämtat ungen. För är hon så trött som igår, så hinns inte det med. Min trötta flicka somnade jue i min famn vid halv sju igårkväll och jag fick väcka henne halv åtta imorse. <3
Men, hon studsade glatt in på dagis imorse och kvittrade "Heeeej, ja har sovit gott!", haha, tror jag det, över tretton timmar!
--------------------------------------------------------------------------
