Filippa räknar numera får, om nätterna!
Jag har tänkt skriva så många gånger. Så många gånger har jag haft ett helt uppslag i huvudet och velat dela med mig av det. Så många gånger har jag satt mig vid datorn, stirrat på den vita rutan, och där är det stopp.. Det har hänt en del saker i mitt liv på sistone, en del relativt stora beslut har fattats.. Men det är ingenting jag vill dela med mig av, när jag tänker efter.. Så det är svårt att skriva då. När man har så otroligt mycket tankar, men man vet inte vad man vill dela.
Ovanpå det så har både jag och ungen varit sjuka. Vi fick vara -nästan- friska ett par dagar, men nu är vi dåliga igen. En febrig Filippatjej ligger i sin säng, med täppt näsa, rinnande ögon, och hostar. Jag sitter vid datorn, med tjocktröja och fryser, har huvudvärk, snorar och trycker i mig kakor för att döva mensvärken.. Sa jag att jag älskar hösten? För det gör jag -verkligen-, trots att hösten varje år är förenat med alla dessa förkylningar.
Ovanpå det så har både jag och ungen varit sjuka. Vi fick vara -nästan- friska ett par dagar, men nu är vi dåliga igen. En febrig Filippatjej ligger i sin säng, med täppt näsa, rinnande ögon, och hostar. Jag sitter vid datorn, med tjocktröja och fryser, har huvudvärk, snorar och trycker i mig kakor för att döva mensvärken.. Sa jag att jag älskar hösten? För det gör jag -verkligen-, trots att hösten varje år är förenat med alla dessa förkylningar.
Titta, kan man annat än älska denna årstid? :)
Appropå säng förresten, i Torsdags, så var jag och min moster på IKEA och jag skulle handla lite grejer till F's rum, det blev en hylla, lite lådor, ett nytt bord, och sedan det största.. En säng. En -stora-tjej-säng-! En vit, med får på och en stödbräda. Pratade i telefonen med Filippa på vägen hem från affären, hon var överlycklig och frågade ivrigt "... Har du söpt min säng mamma? Är det sår på? Har du den på bussen, NU?!"
Sorgligt nog så fick hon vänta tills på Fredagskvällen, då en vit lastbil kom körandes med hennes grejer, och inte ens då fick hon sin säng. Massa bruna kartonger, var inte det hon ville ha. Klockan 06 på Lördagsmorgonen vaknade hon och undrade varför inte Peter var här och byggde än? Haha, sötungen. Strax innan 11 var han här, och vid 12, så hade hon äntligen sin säng. Hon hjälpte till och med till att bygga.
Trodde att hon skulle tveka när kvällen kom, eftersom att hon i 3års tid har sovit i sin spjälsäng, inne i "mitt" sovrum. Men det visade sig att det var värst för mig. Det är -jag- som tycker det är jobbigast hittills. Det är jag som vaknar på nätterna och letar efter henne, för att jag glömt att hon bytt rum. Mardrömmar har jag vaknat med, kännt mig orolig, och jag vet inte allt. Knas, eftersom hon är något rum bort bara. Men det ger sig väll snart.
En sak, som seriöst är jobbig, och är den stora anledningen till att hon hittills sovit i samma rum som jag. Det är jue det faktum att jag får längre att gå på natten om/när hon vaknar och är ledsen/ropar på mig. Det är jobbigt för mig att nyvaket gå genom lägenheten (och parera alla dörren, eftersom vi har två katter, som inte låter en vara, och därför måste "hållas ute", om natten.), utan att snubbla i allmänhet, och över två katter, i synnerhet. Men det blir väll en vanesak det med. Dels lär jag mig antagligen parera bättre. Och Filippa kommer väll tassande själv snart kan jag tro. Än sålänge så sitter hon kvar i sin säng och vågar inte riktigt gå upp, varken på natten eller på morgonen.
Och efter mig, så är det inte heller Filippa som kommer, för då så tycker katterna att det är jobbigt att en dörr som inte brukar vara stängd nattetid, är det. Och att "F's säng" 'är tom. Så hela familjen har reagerat besvärat på förändringen, utom självaste barnet. <3
Hon har hitintills tagit det grymt bra. Första natten så sov hon 19.30-06.50, andra natten 19.50-07, och nu natten till idag så blev det 20.20-07.15, det tar jag som mycket, mycket bra! Och hon älskar verkligen sin säng. Underbart!
Sorgligt nog så fick hon vänta tills på Fredagskvällen, då en vit lastbil kom körandes med hennes grejer, och inte ens då fick hon sin säng. Massa bruna kartonger, var inte det hon ville ha. Klockan 06 på Lördagsmorgonen vaknade hon och undrade varför inte Peter var här och byggde än? Haha, sötungen. Strax innan 11 var han här, och vid 12, så hade hon äntligen sin säng. Hon hjälpte till och med till att bygga.
Trodde att hon skulle tveka när kvällen kom, eftersom att hon i 3års tid har sovit i sin spjälsäng, inne i "mitt" sovrum. Men det visade sig att det var värst för mig. Det är -jag- som tycker det är jobbigast hittills. Det är jag som vaknar på nätterna och letar efter henne, för att jag glömt att hon bytt rum. Mardrömmar har jag vaknat med, kännt mig orolig, och jag vet inte allt. Knas, eftersom hon är något rum bort bara. Men det ger sig väll snart.
En sak, som seriöst är jobbig, och är den stora anledningen till att hon hittills sovit i samma rum som jag. Det är jue det faktum att jag får längre att gå på natten om/när hon vaknar och är ledsen/ropar på mig. Det är jobbigt för mig att nyvaket gå genom lägenheten (och parera alla dörren, eftersom vi har två katter, som inte låter en vara, och därför måste "hållas ute", om natten.), utan att snubbla i allmänhet, och över två katter, i synnerhet. Men det blir väll en vanesak det med. Dels lär jag mig antagligen parera bättre. Och Filippa kommer väll tassande själv snart kan jag tro. Än sålänge så sitter hon kvar i sin säng och vågar inte riktigt gå upp, varken på natten eller på morgonen.
Och efter mig, så är det inte heller Filippa som kommer, för då så tycker katterna att det är jobbigt att en dörr som inte brukar vara stängd nattetid, är det. Och att "F's säng" 'är tom. Så hela familjen har reagerat besvärat på förändringen, utom självaste barnet. <3
Hon har hitintills tagit det grymt bra. Första natten så sov hon 19.30-06.50, andra natten 19.50-07, och nu natten till idag så blev det 20.20-07.15, det tar jag som mycket, mycket bra! Och hon älskar verkligen sin säng. Underbart!
(Här skulle det, om möjligt, vara en bild på en söt sovande unge, i sin säng.
Eftersom jag fotar både i tid och otid, så finns det såklart bild på det. Men bara
i mobilen, eftersom inte ens jag släpar med mig digitalkameran när jag ska natta
min dotter.. (!) Och datakabeln till telefonen är trasig.
Eftersom jag fotar både i tid och otid, så finns det såklart bild på det. Men bara
i mobilen, eftersom inte ens jag släpar med mig digitalkameran när jag ska natta
min dotter.. (!) Och datakabeln till telefonen är trasig.
En annan sak som vi hunnit med, mellan: alla viktiga beslut, sjukdomar, vardagsliv, lövhoppande, lekande, promenerande, skrattande, gråtande, funderande och sovande, på sista tiden - det är att Filippa blivit en hejare på bokstäver. Hon vet vad bokstaven (i de flesta fall) heter. Hon vet ( i varenda fall. av de hon kan än sålänge), vem den tillhör. Och hon kan (i en del fall) skriva den. Hon vill det själv, hon började själv, och det är absolut ingenting jag tvingar henne till. Hon tycker det är extremt skoj och man ser hur stolt hon blir över sig själv när hon lyckas! Man ser nog hur stolt jag blir också i och för sig. <3
Filippas Alfabete (de bokstäver hon kan hittills):
A - Som i Agaton.
C - Som i mamma Carro.
D - Som i morbror Daniel.
E - som i Eva.
F - som i Filippa. (Flitigt använd bokstav, som skrivs -överallt-)
G - som i Gusti.
I - som i Isak.
J - som i Jockie.
K - som i Kojo.
L - som i Lotta.
M - som i Mirramiss.
N - som i Nicklas.
O - som i Ottilia.
P - som i Peter.
R - som i Ronja.
S - som i Sara.
T - Som i Thuring. (skrivs och byggs, på/av det mesta!)
U - som i Ullis.
V - som i Vilja.
X - som i Max. (vi känner ingen Xerxes...)
Y - som i Ylva.
För några dagar sedan, när jag stod och diskade, så sa Filippa, för första gången någonsin.
"... Men mamma? Du kan inte stå så bra, va...?" Älskade barn, vilka reflektioner. Hon har jue funderat kring rullstolen hit och dit, under lång tid. Men just den tanken och formuleringen hade hon aldrig lagt fram tidigare. "Nej, inte så bra, det blir lite jobbigt för mig.." - svarade jag. "Jaha.. Jag står bra i alla sall!" <3
När jag ändå berättar om sådana funderingar. Så kan jag passa på att berätta att Filippa önskar sig en egen rullstol. En som är liten, och den ska vara blå. Och den ska kunna köra supersnabbt, precis som mammas!
Nu ska jag smyga in och torka snor från mitt barn.
Sedan ska jag lägga mig och läsa - bara för att jag kan!
(Har inte läst på kvällarna, på 3år.
Eftersom jag haft sällskap jag inte velat störa..)
- Ska fortsätta med boken, "Ett CP-bra Liv" .
För det är jue trots allt ändå det jag har?
Filippas Alfabete (de bokstäver hon kan hittills):
A - Som i Agaton.
C - Som i mamma Carro.
D - Som i morbror Daniel.
E - som i Eva.
F - som i Filippa. (Flitigt använd bokstav, som skrivs -överallt-)
G - som i Gusti.
I - som i Isak.
J - som i Jockie.
K - som i Kojo.
L - som i Lotta.
M - som i Mirramiss.
N - som i Nicklas.
O - som i Ottilia.
P - som i Peter.
R - som i Ronja.
S - som i Sara.
T - Som i Thuring. (skrivs och byggs, på/av det mesta!)
U - som i Ullis.
V - som i Vilja.
X - som i Max. (vi känner ingen Xerxes...)
Y - som i Ylva.
För några dagar sedan, när jag stod och diskade, så sa Filippa, för första gången någonsin.
"... Men mamma? Du kan inte stå så bra, va...?" Älskade barn, vilka reflektioner. Hon har jue funderat kring rullstolen hit och dit, under lång tid. Men just den tanken och formuleringen hade hon aldrig lagt fram tidigare. "Nej, inte så bra, det blir lite jobbigt för mig.." - svarade jag. "Jaha.. Jag står bra i alla sall!" <3
När jag ändå berättar om sådana funderingar. Så kan jag passa på att berätta att Filippa önskar sig en egen rullstol. En som är liten, och den ska vara blå. Och den ska kunna köra supersnabbt, precis som mammas!
Nu ska jag smyga in och torka snor från mitt barn.
Sedan ska jag lägga mig och läsa - bara för att jag kan!
(Har inte läst på kvällarna, på 3år.
Eftersom jag haft sällskap jag inte velat störa..)
- Ska fortsätta med boken, "Ett CP-bra Liv" .
För det är jue trots allt ändå det jag har?
