Bara jag och hon. <3
Jag älskar min cykel.
Imorse så cyklade jag och Filippa, när jag skulle lämna henne på dagis, och hon vinkade så stolt till fröknar och vänner, när vi cyklade utanför grinden. <3 "Här ä min mammas blåa cykel, o dä ä -min- gråa barnsadel!"
"Oj, vilken frihetskänsla det måste vara för er, att kunna ta er lite längre sträckor?" - Sa en pedagog.
-Om- det är! Det är så härligt, att bara sätta ungen där, och dra iväg på äventyr. Bara hon och jag. Bara jag och hon! Utan att vara beroende av någon annan. Utan att det hänger på någon annans tid, lust eller ork. -Vi- kan göra det vi känner för, när vi känner för det. Och vi tar oss utanför området vi bor i. Underbart!
"Mamma, kan mi inte cykla idaaa? Dä ä så hääliit o cykla!"
Vi cyklar nästintill varje dag, bara för att vi kan!
Igår så skulle jag iväg på ett ärende på förmiddagen, o min mamma tyckte att eftersom det såg ut som det skulle bli regn, så kanske jag skulle ta färdtjänst istället. Nej. Jag cyklade. Tro mig, behöver man inte krångla, tjaffsa och strula, med dem, så låter man bli. Jag blev sen på dagis igår morse, eftrsom det var F's första dag efter lång ledighet och dessutom på en helt ny avdelning, så hade de en del information till mig och jag en del att säga dem. Jag tittade på klockan, och insåg att jag skulle behöva cykla runt två kilometrer på en kvart, för att hinna i tid. Trodde inte det fanns en suck att jag skulle hinna, men tretton minuter senare så låste jag cykeln! Jag och min cykel, vi kan vi!
Jag har riktigt kasst lokalsinne, och jag kan gå fel/bli förvirrad, fast jag har gått den vägen hur många gånger som helst innan. Jag vet inte om det beror på mitt funktionshinder i botten, eller att det grundar sig på att jag i hela mitt liv åkt färdtjänst/blivit skjutsad av någon annan i rullstol. I både dessa fall, så följer man jue bara med, man behöver inte reflektera så mycket över vilken väg man tar. Man kommer ändå fram dit man ska i slutänden.
Min cykel är bra för mig i detta avseende också. Jag lär mig hitta. jag lär mig bli mer självständig. Och jag litar på mig själv, och får därmed en bättre självkänsla, för att jag klarar av att ta mig dit jag ska, själv. Det är fantastiskt!
I eftermiddag ska jag till tandläkaren, och jag tänker strunta i färdtjänst och allt sådant. Jag ska cykla! Det är kanske två-tre kilometer, och dessutom en väg jag aldrig cyklat själv. Jag är lite nervös. Hur ska det gå? Men min mor har förklarat vägen, jag har försökt memorera vägen i huvudet, men jag vet att jag kommer bli osäker och tvivla på mig själv, när jag väll är på väg. Men det -ska gå! Jag ska börja i god tid! Och jag har förberett på dagis, att jag kanske blir lite sen dit sedan.
Nu så ska jag laga mat. Både lunch till mig själv nu innan jag drar, och sedan så ska jag även laga någon middag som man kan värma sedan när jag hämtat ungen. För är hon så trött som igår, så hinns inte det med. Min trötta flicka somnade jue i min famn vid halv sju igårkväll och jag fick väcka henne halv åtta imorse. <3
Men, hon studsade glatt in på dagis imorse och kvittrade "Heeeej, ja har sovit gott!", haha, tror jag det, över tretton timmar!
--------------------------------------------------------------------------
Mysunge.
Haha. Hård första dag, på storbarnsavdelningen, efter sex veckors semester?
Lilla snorpan somnade vid halv sju, i min famn, framför Bolibompa! <3Jag: Det ser ut som om du håller på att somna gumman. Vi går bara och tar på pyjamasen och byter blöja och borstar tänder? Sedan kan du somna här hos mamma om du vill det?
Filippa, Ja, mi kan göra dä, men ja ska -inte- sova, ja måste se på teve!
Jag: Nej okej, vi gör det, och sedan sätter vi oss och tittar klart på barntv!
Vi borstade, fixade och tog på pyjamas, och efter fem minuter så sov hon! Det är så mysigt när det händer. <3
Kram.
Bilder med nya kameran!
Jag är förälskad, gott folk, i min nya kamera! Canon - PowerShot - SX30IS.
Det som, i alla fall för mig personligen, är så bra med den, är att den kan zooma väldigt långt. Det är praktiskt att ha en kamera som kan det, i mitt fall. Eftersom att min dotter oftast, leker, busar, och är fotovänlig, en bit ifrån där jag är just för stunden. Att jag måste sitta ned/stå stabilt när jag fotar, har gjort det svårt innan. Men inte längre. Nu kan jag sitta på den bänken, eller vad det nu är som finns, och -ändå- få fina bilder! Det är guld värt!
Jag älskar som sagt att fotografera, och nu kan jag göra det mer obehindrat! Det är jue liksom inte så lätt att säga till en 2åring, att hon ska leka där kameran är? Nu kan jag, i de flesta fall fota, där -hon- är!
Så här följer lite smakprov på våra senaste dagars äventyr. Och det coolaste med dessa fina (?) bilder, är som sagt att, att de flesta är tagna på en bra bits avstånd. Håll till godo, såhär mitt i natten, mina vänner!
Ottilia och Filippa leker.
Bus.
Ottilia. - http://mittegetlilla.blogg.se - Hennes mors blogg.
Skitig unge.
Affärsbus.
"Snälla kameran, ta en siiin bild till min mormor?"
Bus vid kvällsmaten.
Mitt älskade barn.
Vi - Mor och dotter.
Färgglad.
På sin trogne vän, arvegodset, Pelle.
Ännu är det sommar!
Man ska leva på hoppet.
Mamma photoövar.
Mamma photoövar mera?
Gungeligung.
Lördagsgodis!
"Ja har en -egen- påse, som dom stora pojkarna, mamma."
En stillasittande Filippa är lätt att få bra bilder på.
Vad tycks? Jag är jue inte van ännu, men det känns okej. Jag är nöjd med valet av kamera, i alla fall än sålänge. Den är rätt liten, den är lätt, och den uppfyller mina krav jag hade på den. Så den får nog bli min följslagare ett tag.
Jag tänkte skriva om hur det gått för mig och min dotter de senaste dagarna. Vi har löst mycket på tu man hand, och så. Fast då det har en tendens att bli långt, så får det vänta till ett annat blogginlägg. Detta inlägg får istället bli helt vigt åt min nya kamera och de fina (?) bilderna.
Nu måste jag snusa kudde!
Jag tänkte skriva om hur det gått för mig och min dotter de senaste dagarna. Vi har löst mycket på tu man hand, och så. Fast då det har en tendens att bli långt, så får det vänta till ett annat blogginlägg. Detta inlägg får istället bli helt vigt åt min nya kamera och de fina (?) bilderna.
Nu måste jag snusa kudde!
Parken Zoo.
Idag, så fick vi för första gången på typ tre veckor, gå upp tidigt. Vi hade glömt hur det var, både jag och dottern. Usch, så fort man kan komma ur rutiner och vänja sig vid något nytt? Vi har sovit till klockan tio - halv elva (!!) alla dagar under de senaste veckorna. Så det var en underlig känsla, när väckarklockan stod på sju. Vi klarade det inte så bra, morgonhumöret hos oss båda, var odrägligt. Frukost vägrade dottern, och jag tror vi båda vaknade på riktigt vid tiotiden. Då var vi redan i Arboga, haha.
Vi åkte nämligen med Öppna-Förskolan, till Parken Zoo i Eskilstuna. Trevligt sällskap, fina djur, och min nya leksak, en Canon - PowerShot SX30IS! Vi hade en mysig dag, om än lite stressig. Man skulle lätt behövt några fler timmar där. Men skoj, och halvspontant, eftersom det bestämdes igår eftermiddag, att vi skulle med.
Vi åkte själva, och fick hjälp med det som behövdes, utav fina människor! <3
Här är några bilder, jag behöver nog en stund på mig att bli vän med min nya partner.
Apa som mumsar.
Trött tiger.
Fin vildhund.
Söt surikat.
Fluffig gnagare, som jag inte minns namnet på.
Ståtliga krokodiler och sköldpadda.
Den krokodilen med vidöppen mun, ville F borsta tänderna på!
Det gäller att komma på bra sätt man kan se djuren på.
Ett är att klättra på staketet!
Ett annat kan vara att våghalsigt balansera på en stenkant,
och lita blint på den hand som håller en.
Eller så kan man jue alltid stå på sin mamma?
Som sagt, det gäller att vara uppfinnigsrik!
Jag hade som sagt önskat att vi hann med mera saker,
men utifrån denna bild, så är ungen nöjd? Det är det viktigaste! <3
På återseende?
Vi åkte nämligen med Öppna-Förskolan, till Parken Zoo i Eskilstuna. Trevligt sällskap, fina djur, och min nya leksak, en Canon - PowerShot SX30IS! Vi hade en mysig dag, om än lite stressig. Man skulle lätt behövt några fler timmar där. Men skoj, och halvspontant, eftersom det bestämdes igår eftermiddag, att vi skulle med.
Vi åkte själva, och fick hjälp med det som behövdes, utav fina människor! <3
Här är några bilder, jag behöver nog en stund på mig att bli vän med min nya partner.
Apa som mumsar.
Trött tiger.
Fin vildhund.
Söt surikat.
Fluffig gnagare, som jag inte minns namnet på.
Ståtliga krokodiler och sköldpadda.
Den krokodilen med vidöppen mun, ville F borsta tänderna på!
Det gäller att komma på bra sätt man kan se djuren på.
Ett är att klättra på staketet!
Ett annat kan vara att våghalsigt balansera på en stenkant,
och lita blint på den hand som håller en.
Eller så kan man jue alltid stå på sin mamma?
Som sagt, det gäller att vara uppfinnigsrik!
Jag hade som sagt önskat att vi hann med mera saker,
men utifrån denna bild, så är ungen nöjd? Det är det viktigaste! <3
På återseende?
Du ä SÅ snäll mamma!
Fick idag höra, att jag är "Määäärdeeeens SNÄLLASTE MAMMA!" - "Taaaack snääälla mamma, nu ha ja min EGEN sparkcykel, o den ä rooooooooosa! Jaaa, taaack!" Nu har min älskade unge en sparkcykel. En rosa, med palmer på. Den med Hello Kitty på var 100:- dyrare, och så mycket extra är inte kattjäkeln värd?
Hon har tjatat om en sparkcykel sedan i vintras, och jag har sagt nej. Jag har kört med arrgumentet att man ska minsann vara 3år+. Men talat om, att ifall hon är snäll, så kan hon få en vid 2,5år. I 1 månad, har Filippa påpekat att hon minsann är 2,5år nu. Varpå jag svarat att vi åker till Marieberg nästa gång det regnar en hel dag. Vi var upptagna igår, men eftersom det då faktiskt regnade hela dagen, så fick jag dåligt samvete.
Idag så åkte vi och handlade en! Vilken lycklig unge. För att se de tindrande ögonen, kan jag ge nästan allt!
Hon har tjatat om en sparkcykel sedan i vintras, och jag har sagt nej. Jag har kört med arrgumentet att man ska minsann vara 3år+. Men talat om, att ifall hon är snäll, så kan hon få en vid 2,5år. I 1 månad, har Filippa påpekat att hon minsann är 2,5år nu. Varpå jag svarat att vi åker till Marieberg nästa gång det regnar en hel dag. Vi var upptagna igår, men eftersom det då faktiskt regnade hela dagen, så fick jag dåligt samvete.
Idag så åkte vi och handlade en! Vilken lycklig unge. För att se de tindrande ögonen, kan jag ge nästan allt!
"Den ska mara parkerad bremi min bobycar och min röda trehjuling Pelle, i hallen!" <3
Att vi dessutom, mitt i lyckoyran, ute på Marieberg, stötte på en gammal barndomsvän som jag inte träffat på ÖVER 10 år, gjorde denna dagen total. Hon hade två små pojkar på 3, och 2år. Vi hamnade på landet hemma hos dem på lekdejt och middag! Barnen lekte bra, och jag och L hade mycket att tala om. Vissa dagar visar sig bara bli SÅ bra!
Ovanpå denna glädjen, så fungerade färdtjänstresorna idag super, helt utan anmärkning. Plus att Filippa och jag klarade ännu en hel shopping eftermiddag, -själva-, på stora affären. Min dotter sover lycklig i sin säng, nu ska mamman gå och sova, lycklig även hon! Sparar denna dagen, i ett speciellt fack innuti mitt hjärta..
Gonatt.
Ovanpå denna glädjen, så fungerade färdtjänstresorna idag super, helt utan anmärkning. Plus att Filippa och jag klarade ännu en hel shopping eftermiddag, -själva-, på stora affären. Min dotter sover lycklig i sin säng, nu ska mamman gå och sova, lycklig även hon! Sparar denna dagen, i ett speciellt fack innuti mitt hjärta..
Gonatt.
Vi kan, se bara!
Som sagt, inte uppdaterat på länge. Då vi pysslat med bus, dagarna i ända, de senaste månaderna. Så är det mycket som hänt! Jag orkar inte skriva om allt. Så jag sammanfattar det med att: Sommaren är en årstid då CP-mamman KAN! Underbart är det. Det finns inte mycket fysiska hinder just nu. Vi kan busa, leka och helt enkelt bara ta oss fram! Finfint.
Och eftersom jag fullkomligt ÄLSKAR att fotografera, så passar det super att uppdatera er om vår sommar, i bild.
Bad och bus på olika ställen, och i olika former:
Och eftersom jag fullkomligt ÄLSKAR att fotografera, så passar det super att uppdatera er om vår sommar, i bild.
Bad och bus på olika ställen, och i olika former:
Göteborgssemester:
Ett kort "Hej!" bara!
Hej ni få, om jag ens har några kvar, läsare.
Jag har inte glömt bort min blogg. Det är bara det att det inte är så många dagar om året som det är denhär kombinationen. Jag kan hitta på saker, jag orkar hitta på saker, Flisan är dagisledig, och vädret är underbart. <3
Så det gäller att passa på att göra så mycket vi bara kan, medans kombinationen håller i sig!
Så, jag ska skriva ett inlägg med en sammanfattning och massa fina bilder, på det vi gjort i sommar. Men det tar jag en dag när det regnar, eller en också en kväll när jag har energi kvar. Haha, sådana kvällar var längesedan. Jag och ungen gör så mycket roligt bus hela dagarna, så min energinivå brukar vara på minus, kvällstid.
Men det här är livet gott folk, det är så härligt, och jag är så lycklig, för VI KAN, jag och ungen!
Det var det jag orkade, och en bild orkar jag dela med mig av, av de hundratals jag tagit. Men det kommer mera..
Filippa leker i Alnängsbadet, 7 Juli 2011.
Njut av sommaren!
Puss.
