Sankta Lucia, men inga kameror!
Har idag varit på något av det sötaste som finns! - Luciatåg på förskolan. <3
Och sedan så, till min stora bsvikelse, så får man varken filma eller fotografera då det hålls inomhus. Hade det däremot varit i skogen, där det brukar, så hade det varit fritt fram. Trist.. För ett fotofreak som jag.
Men trots det, och trots att Filippa knappt syntes där hon stod, (hon skymdes oavbrutet av en söt liten pepparkaka..) - så hade jag VÄRLDENS BÄSTA lilla Lucia! <3 - Hon sjöng duktigt med, i alla sångerna. Det såg jag, de gånger som ungen kikade fram bakom pepparkakan och log åt mig!
Man fick fotografera -sitt eget barn-, efteråt. Och andra kunde vara okej, om man hade tillåtelse.
Man fick fotografera -sitt eget barn-, efteråt. Och andra kunde vara okej, om man hade tillåtelse.
Hoppas ni andra också hade en trevlig Luciadag!
Puss!
Vintermys!
Nu är det mycket snö. För mycket snö för att åka rullstol, åtminstone för att jag ska klara av att ta mig runt av egen handkraft. Ska jag åka rullstol utomhus nu, så behöver jag hjälp. Hjälp har jag ibland, men oftast inte. Då gäller det att tänka om, och i vissa fall även brottas med sina egna känslor. Jag har börjat gå med rollator.
Det har hänt, det som jag aldrig trodde skulle hända. Jag har grävt fram den rollator jag fick utskriven under min graviditet, men som ALDRIG använts. Jag har fått sådan olustkänsla bara jag tänkt tanken på att jag ska gå omring med en rollator, varför vet jag egentligen inte? Men jag tror att det kan ha att göra med, dels att jag tycker de är så groteskt fula, men också det att jag känner mig mycket sämre än vad jag är bakom en sådan. Det känns mycket bättre att sitta i en rullstol. Men jag antar att det har med gammal vana att göra, som det mesta annat. Man vänjer sig.
När jag var liten så gick jag nästan alltid med rollator.. Men nu är det över -20- år sedan som jag använde en, så det är kanske inte så konstigt att jag känner visst motstånd. Och min vän Niklas spädde på med att säga:
"Du ser 20 år äldre ut med den där urustningen!" .. Tack, jag vet. ;)
Men.. den fyller sin funktion, och det är det viktigaste?
Filippa kom med en rolig fundering häromdagen, då hon för första gången någonsin såg sin mor med rollator:
F: Men mamma, du går jue med böjda knän?
Jag: Men älskling, det vet du att jag gör?
F: Jaaa.. Men nu har du jue rullatorn!
Jag: Men.. Tror du att man poff bara går med raka ben för att man har den?
F: Jaa, jag trodde det..
I Söndags förmiddag så var det dags att attackera pulkabacken igen kände vi, så vi tog med oss en drös fina vänner, klädde på oss massa kläder och gav oss ut i kylan. Underbart hade vi det! Madde agerade fotograf, och det gjorde hon med bravur!
Det har hänt, det som jag aldrig trodde skulle hända. Jag har grävt fram den rollator jag fick utskriven under min graviditet, men som ALDRIG använts. Jag har fått sådan olustkänsla bara jag tänkt tanken på att jag ska gå omring med en rollator, varför vet jag egentligen inte? Men jag tror att det kan ha att göra med, dels att jag tycker de är så groteskt fula, men också det att jag känner mig mycket sämre än vad jag är bakom en sådan. Det känns mycket bättre att sitta i en rullstol. Men jag antar att det har med gammal vana att göra, som det mesta annat. Man vänjer sig.
När jag var liten så gick jag nästan alltid med rollator.. Men nu är det över -20- år sedan som jag använde en, så det är kanske inte så konstigt att jag känner visst motstånd. Och min vän Niklas spädde på med att säga:
"Du ser 20 år äldre ut med den där urustningen!" .. Tack, jag vet. ;)
Men.. den fyller sin funktion, och det är det viktigaste?
F: Men mamma, du går jue med böjda knän?
Jag: Men älskling, det vet du att jag gör?
F: Jaaa.. Men nu har du jue rullatorn!
Jag: Men.. Tror du att man poff bara går med raka ben för att man har den?
F: Jaa, jag trodde det..
I Söndags förmiddag så var det dags att attackera pulkabacken igen kände vi, så vi tog med oss en drös fina vänner, klädde på oss massa kläder och gav oss ut i kylan. Underbart hade vi det! Madde agerade fotograf, och det gjorde hon med bravur!
En solig, men kall förmiddag i "våran" pulkabacke! <3
Mamma Carron och alla ungarna!
Kendra, Filippa och Jonatan. <3
Filippa och Kendra konstaterade att de var lika rosa.. :)
Nere efter ett av alla åk, upp igen!
Underbar bild på Kendra som gör snöängel!
Mamma Carro åkte tefat och snurrade rakt in i barnen..
De gick bra med dem, men lite sämre för den ena stjärtlappen..
Vem hade roligast, egentligen?
Vackert!
Fikapaus, och den enda bilden som blev tagen på fotografen!
Gräva lite.
Wiiiieeeee, vad fort det går! <3
Kendra, Filippa och Jonatan. <3
De gick bra med dem, men lite sämre för den ena stjärtlappen..
Wiiiieeeee, vad fort det går! <3
Ibland är livet bara underbart! Tack alla underbara barn, och fina vänner för en mysig stund i backen ! <3
Förtillfället så har förkylningen blivit värre återigen, och min högerfot gör väldigt ont.. Förmodligen någon typ av överansträngning.. Men, ge mig ett par dagar, så har jag repat mig, snart ska vi ut i backen igen!
Puss!
Förtillfället så har förkylningen blivit värre återigen, och min högerfot gör väldigt ont.. Förmodligen någon typ av överansträngning.. Men, ge mig ett par dagar, så har jag repat mig, snart ska vi ut i backen igen!
Puss!
Vad känner jag för vintern?
Oj, sist jag skrev här, så var det sommar, och vi hade precis hittat Nemo i Katrinelund.. Det var tider det.. Det har hänt en massa saker efter det, som jag inte delat med mig av.. Både bra och lite sämre saker. De bra kanske jag ger er en snabbresumé på i ett senare inlägg.
Har ni märkt att vintern kommit? Det har jag. Och jag har så delade känslor för vintern.. Vet inte riktigt hur jag ska känna. Å ena sidan, så -älskar- jag vintern. Allt mys, pulka, tända ljus, julpyssel.. Och snön! Jag älskar snön, fast det oftast låter som om jag tycker illa om den. Jag tycker inte illa om den. Jag tycker illa om det som händer, med den. Att jag blir mer beroende av andra än annars, och att jag inte spontant och obehindrat kan ta mig för det jag vill.
Så lägligt i och med vinterns intåg, så har jag ingen hjälp längre heller. Det gick visst inte så bra för det assistansbolaget som jag hade, kort sagt..
Men, i helgen som var, så var det sådär alldeles lagom med snö. Sådär så att dottern och jag kan åka pulka, med bra glid, men att det samtidigt inte är allt för mycket snö på cykelbanor/vägar, så att jag kan rulla själv, och därmed ta mig fram till pulkabacken. <3
I Fredags, så var det första dagen vi gick ut och kände på snön på riktigt för iår. (Den hade funnits ett par dagar då, men vi var sjuka.) .. Filippa hade med sig stjärtlapp, men det fick hon ge upp, det var för lite snö då, det gick inte alls. Hon gjorde massa snöänglar, skottade med sin snöskovel, och roade sig med att kasta snö på sig själv istället! - I Lördags däremot, då var det mer snö, men fortfarande på en mammavänlig nivå, till vår förtjusning. Vi var ute i 1,5 timme.. Vi fick prova lite olika backar, innan vi hittade en med rätt mängd snö och bra glid.. Det fungerade då både med stjärtlapp, tefat, snowracer och pulka.. <3 Lyckan var gjord! Fick nästan inte med barnet till kalaset vi skulle på..
I Söndags förmiddag så var vi ute igen.. <3 Efter att ha kollat ut genom fönstret och konstaterat att, det är ännu lite mer snö nu, men fortfarande på en bra nivå! Det gäller att passa på! Visst, det var ungefär -14 grader ute, men det gäller att klä sig ordentligt! Vi var ute från strax innan 11 - efter 14! Till en början så var vi själva, men sedan så tillkom det folk, som droppade av efter en stund.. Och då kom det andra.. Två av Filippas dagiskompisar bland annat, så det var lyckat!
Vi hade våran -superbra- dubbelpulka med oss den dagen. Jag älskar den, den är perfekt för mig, jag kan sitta bra, och stadigt med raka ben, och behöver inte känna att jag är påväg att ramla ur på grund av balansen, eller få ont, för att jag måste böja mig tokigt. Och barnet får fortfarande plats att åka med mig! Den är underbar!
Lite rolig reflektion gjorde jag där i pulkabacken, när jag satt pladask mitt i snön och vilade knäna för att orka leka lite till.. Jag fryser troligtvis mest av alla de föräldrar som är där, med tanke på min dåliga blodcirkulation, och att jag rör mig minst. - OCH jag har jobbigast att gå i snön/upp för backen, av alla föräldrar... På grund av balans, och smärta. Ändå, visar det sig vara jag och Filippa som leker längst! - Är inte det lite komiskt?
När jag efter över TRE timmar i pulkabacken och MÅNGA mer vändor upp och ned än vad min fysik egentligen klarar av.. Säger jag att jag inte orkar mer, för jag har så ont i knäna.. Då tittar Filippa omsorgsfullt på mig, och säger: "Men mamma.. Du kanske inte ska vara handikappad..?!" ♥
Nu vet jag dock inte vad som hänt med vädret, nu är det inte på en Carrovänlig nivå, idag är det inte vänligt över huvud taget. Det har snöat HELA dagen, och det blåser.. Det är riktig snöstorm.. Idag stannar jag inne, och hoppas att vädret skärper till sig framåt helgen.. Jag vill åka mer pulka! <3 Min goa unge är på förskolan, och har åkt stjärtlapp.. Jaa I Ur&Skur minsann.. <3 När hon och supermormor kommer hem så ska jag värma ungen med tusen kramar!
Puss på er!
