Påsken hos "Familjen Sand".
Har haft den mest underbara påskhelgen på många, många år. <3 Vi har haft det superbt! April-sommarvärme, mängder av utelek, ägg, glatt humör, fina vänner, godis, och våran fina familj! Dessa 5 påskdagar som varit, kan jag helt enkelt inte klaga på något.
På Skär-Torsdagen, så var Filippa bara på dagis en kortis, men hon hann att
förvandlas från Filippa till påsktiger minsann. <3
Jag och Peter tog med lilltigern och grillade lite. Bredvid Varbergaparken,
så satt vi en hel drös med folk. Filtar, engångsgrillar, glatt humör, strålande väder
och massa gott att äta. Sådant borde man definitivt göra oftare.
Creds till snälla Emma som fixade ihop detta!
Lilltigern hade Emma's dotter Laura, tillika F's dagiskompis, att leka med.
F har kört sin "Bobbykajbiiil" hela påsken, och hej vad det går!
Hon är så duktig, och det går så fort. Hon håller dessutom duktigt upp
fötterna när hon får upp fart, så hon slipper skrapa sönder skorna!
Vi målade ägg i gassande sol, på mormors balkong.
Här är Filippa superkoncentrerad, det är viktiga grejer!
Här kör hon stolt vagnen på Willys, oj vad skoj hon tyckte det var.
Hon dansade omkring med den, och höll självklart på och köra över
en och annan förbipasserande. ;) Dock glömde jag tala om att vi bara
hade lånat vagnen och att den kommer behöva lämnas kvar..
"Dää ää Lippas mangn! Ja tyckej om den mangneeeeen mammaaaaa!"
<3
På Skär-Torsdagen, så var Filippa bara på dagis en kortis, men hon hann att
förvandlas från Filippa till påsktiger minsann. <3
Jag och Peter tog med lilltigern och grillade lite. Bredvid Varbergaparken,
så satt vi en hel drös med folk. Filtar, engångsgrillar, glatt humör, strålande väder
och massa gott att äta. Sådant borde man definitivt göra oftare.
Creds till snälla Emma som fixade ihop detta!
Lilltigern hade Emma's dotter Laura, tillika F's dagiskompis, att leka med.
Summan av denna dag är att vi hade en supermysig Skär-Torsdag. Vi somnade ovaggade på kvällen sedan.
F har kört sin "Bobbykajbiiil" hela påsken, och hej vad det går!
Hon är så duktig, och det går så fort. Hon håller dessutom duktigt upp
fötterna när hon får upp fart, så hon slipper skrapa sönder skorna!
Vi målade ägg i gassande sol, på mormors balkong.
Här är Filippa superkoncentrerad, det är viktiga grejer!
Här kör hon stolt vagnen på Willys, oj vad skoj hon tyckte det var.
Hon dansade omkring med den, och höll självklart på och köra över
en och annan förbipasserande. ;) Dock glömde jag tala om att vi bara
hade lånat vagnen och att den kommer behöva lämnas kvar..
"Dää ää Lippas mangn! Ja tyckej om den mangneeeeen mammaaaaa!"
<3
Så förutom en del tårar på hemvägen, för vagnen, så var det en kanonbra Lång-Fredag! Kan bara inte förstå hur bra jag kan sova hemma hos min mor. Jag sov nästan 2 timmar, och var nästintill omöjlig att väcka enligt min mor. Samma sak med min dotter, hon sov lika länge och skakade bara på huvudet och sa "näee sova meejaa!", när hon skulle väckas.
På Påsk-Aftons morgon så var det dags att äta upp äggen som vi målat.
Som Filippa skrattade glatt när hon såg sig själv i spegeln,
utklädd till påskakärring. Haha, jag började skratta åt henne,
för att hon skrattade så hjärtligt. <3
Såhär har vi rejsat omkring de senaste dagarna.
Kompisgungan!
På Påsk-Dagen, så var vi tidigt ute i lekparken igen.
F ville gärna vara påskakärring igen, och eftersom hon är en av världens
sötaste sådana, så fick hon såklart vara det. <3
På eftermiddagen så kom släkten, eller iaf en del av den, och spred lite glädje. <3
Här är en del av dem som var här.
Då blev det fika ute i solen.
När vi hade varit ute och lekt några timmar, så skulle vi gå hem till oss och
äta, då lånade F ut sin bil till Alfred. Så då fick hon åka syskonvagn hem.
"Ja såj åka bjevi Milgot!" - Vilgot, men F kan inte säga V.
Bebisgos, det är mysigt.
Såhär trött kan man vara efter en dag fylld av lek, god mat och massa folk!
Lilla Vilgot med sin gammel-farmor.
Annandag-Påsk, och ännu en gång redo med bilen! Lilla snuttan.
Go och glad, tar en vätskepaus hemma i "mommojs hus".
Förmiddagen spenderades i lekparken. Jag tror vi kan döpas om till
"Familjen Sand", vi älskar våren, och vi älskar att leka. <3
På eftermiddagen, efter lunch och en kort F-vila, så fick vi lekbesök!
"Hjämp va hööögt ja gungaj mamma!"
Frida, en funktionshindrad tjej som jag träffat i våran "Cpmamma-grupp",
som jag kallar den, kom förbi med sin 3åriga dotter Ottilia. Jag och Frida
har blivit goda vänner, och småtjejerna likaså, det är kanon!
Kvällen avslutades, efter att vännerna åkt hem, med lite "Cajjosällåk"
med mormor. Blir så glad av att se dem och höra dem sjunga i kör:
"Å nu ska kurusellen gå, för hahaha, vi har det så bra..." <3
Imorse så var Flisrisan svårväckt. <3 Fick liv i henne 10 minuter innan vi redan
borde varit på dagis. Tröttfisen.
På Påsk-Aftons morgon så var det dags att äta upp äggen som vi målat.
Som Filippa skrattade glatt när hon såg sig själv i spegeln,
utklädd till påskakärring. Haha, jag började skratta åt henne,
för att hon skrattade så hjärtligt. <3
Såhär har vi rejsat omkring de senaste dagarna.
Kompisgungan!
Utelek nästan hela denna Påsk-Afton, först på förmiddagen så var vi själva, och med mormor. Sedan på eftermiddagen så fick vi leksällskap av bästaste Petern! Vissa har det bra! Han stannade över middagen också, och soffhängde lite på kvällen!
På Påsk-Dagen, så var vi tidigt ute i lekparken igen.
F ville gärna vara påskakärring igen, och eftersom hon är en av världens
sötaste sådana, så fick hon såklart vara det. <3
På eftermiddagen så kom släkten, eller iaf en del av den, och spred lite glädje. <3
Här är en del av dem som var här.
Då blev det fika ute i solen.
När vi hade varit ute och lekt några timmar, så skulle vi gå hem till oss och
äta, då lånade F ut sin bil till Alfred. Så då fick hon åka syskonvagn hem.
"Ja såj åka bjevi Milgot!" - Vilgot, men F kan inte säga V.
Bebisgos, det är mysigt.
Såhär trött kan man vara efter en dag fylld av lek, god mat och massa folk!
Lilla Vilgot med sin gammel-farmor.
Allt var bra denna dag.
Annandag-Påsk, och ännu en gång redo med bilen! Lilla snuttan.
Go och glad, tar en vätskepaus hemma i "mommojs hus".
Förmiddagen spenderades i lekparken. Jag tror vi kan döpas om till
"Familjen Sand", vi älskar våren, och vi älskar att leka. <3
På eftermiddagen, efter lunch och en kort F-vila, så fick vi lekbesök!
"Hjämp va hööögt ja gungaj mamma!"
Frida, en funktionshindrad tjej som jag träffat i våran "Cpmamma-grupp",
som jag kallar den, kom förbi med sin 3åriga dotter Ottilia. Jag och Frida
har blivit goda vänner, och småtjejerna likaså, det är kanon!
Man vinner mycket på att träffa andra mammor i liknande situationer. Ja, andra funktionshindrade överlag såklart, men sedan jag fick barn, så är det skönt att ha någon som "verkligen" förstår ens tankar och problem. En mycket trevlig picknick/lekdejt hade vi iaf. Vädret var jue verkligen på vår sida, återigen!
Kvällen avslutades, efter att vännerna åkt hem, med lite "Cajjosällåk"
med mormor. Blir så glad av att se dem och höra dem sjunga i kör:
"Å nu ska kurusellen gå, för hahaha, vi har det så bra..." <3
Ute nästan hela Måndagen också! Ute nästan hela påsken! Glada nästan hela påsken! Blev många sena kvällar och tidiga morgnar, men vädret har gjort att man orkat, dethär vädret kan få mig att orka nästan vad som helst!
Imorse så var Flisrisan svårväckt. <3 Fick liv i henne 10 minuter innan vi redan
borde varit på dagis. Tröttfisen.
Denhär dagen är väll ingen höjdare såhär långt. Jag vet inte vart dagen tagit vägen, timmarna har bara flytt. Bara suttit vid datorn och fixat med bilder, bloggat, och pratat i telefon. Till och med glömt att äta. Inget bra alls för min redan hemska huvudvärk. Nåja, ska väll avsluta detta, ta lite yoghurt, och sedan springa och hämta hem min skitunge igen! <3
Puss.
Puss.
Sol -> Utelek -> Sena kvällar
Fredag - Tisdag, som varit nu, har varit toppen. Toppen på -alla- vis verkligen. Ute mest hela tiden, i det alldeles fantastiska vädret. <3 Haft så svårt att få in både mig själv och min dotter på kvällarna. Hur gör alla andra, när äter ni middag? Jag menar, Filippa vill inte gå in. -Ja mill inte mamma! Ja mill inte gå in o äta mat, ja mill leka ute hela kvällen!" Sötaste tjejen, och jag förstår henne SÅ väl. Orkar inte ens bråka om det, jag vill ju liksom inte gå in själv.. Då är det svårt som tusan att argumentera emot.
Så det har blivit sena kvällar för Flisris, hon har kanske somnat runt 21 istället för 20 som hon brukar. Och inte mycket till att sova middag heller har det blivit. På dessa dagar så blev det bara sova middag i Måndags, för då var det dagis. Hemma har hon inte haft tid med middagslur, för vi har haft så roligt! Jo, i Söndags, så sov hon visst en timme i sin vagn, vid närmare eftertanke. Jag gick med vagn, för första gången på typ ett halvår. Dels för att det ju varit vinter, men också för att F inte vill åka vagn. Hon är ingen vagntjej, hon vill gå själv. <3
Kändes skitskumt att gå utomhus. Jag har blivit jättefeg för att gå utomhus. Det sitter i psyket, förr så gick jag rätt mycket ute, men sedan jag fick barn, så har jag vant mig vid att alltid ha vagnen där som stöd. Så nu vågar jag knappt gå en meter ute, för att jag inbillar mig, att utan stöd kommer jag ramla. Dumt, mycket dumt, speciellt med tanke på att mitt barn som sagt inte gillar sin vagn något överdrivet. Inne går jag ju som vanligt jämt, men det är asfalten som ställer till det.
I Fredags så var det ledigt från dagis, och dagen bjöd på en hel del skoj. Mini-gympa på morgonen, lunch hos mormor och bad på "stoooja badet", med mormor och en hel drös med annat trevligt folk på eftermiddagen. Fredagsmyset avslutades med Mc Donaldsmat, glass och en resa med "Stooja lila bussen" hem. På kvällen så var vi alla lika trötta och somnade lika ovaggade.
Lördagen spenderades med att åka till min brorsdotter (F's kusin, om det är enklare), och leka. Fick även chans att för första gången mysa på hennes nytillskott Vilgot. <3 Jag blev sittande med honom i famnen en lång stund. Det gjorde dock inget, för F lekte och busade med storebrorsan. Blev både Pizzalunch och Lasagnemiddag där, innan vi åkte hemåt igen. Till F's stora glädje så blev det buss då igen. Sen kväll utan middagslur då också, så en trött dotter somnade väldigt fort.
Söndagen så hade vi lekparkshäng med våran bästa Peter hela förmiddagen, vilket var himla uppskattat. Han stannade över lunch, och efter lunch, så gick jag och F ut med vagnen som sagt, och hon somnade fort. På eftermiddagen så blev det mer lekparslek med mormor, och glass. <3 Sedan så avslutades kvällen med mat och bus i "Mommojs hus".
I Måndags så gick jag iväg med lilltjejen till dagis. Själv så var jag en sväng på stan. När jag hämtade F vid halv 4-tiden, så var hon så lycklig och kom emot mig och talade om "titta mamma! Ja haj ingen jacka, ja haj baja luuuuvtjöja!" <3 Åh, vad härligt det är att slippa alla kläder! Sedan så traskade vi ned till Biblioteket och lämnade tillbaka gamla böcket, samt lånade nya! Så Peter, nu behöver du inte läsa "Nicke nyfiken i rymden" längre, nu finns det nya "nicke siiiken" böcker! ;)
Hela den kvällen spenderades även den utomhus. Glass, mellis, rutchkana, gungor, bus, kurragömma och solnjutning. Middagen blev inte ens av då. Blev bara drickyoghurt i lekparken. Nåja, ibland får man fuska. Lyckades väll få in barnet vod 20, för att sätta henne i ett bad och placera henne i säng!
Igår, Tisdag, var det påsklunch på Öppnis, med trevligt folk, god mat och påskpyssel. Mys. Mindre mys var det jue kanske då, att trotset satte in och barnet vägrade gå hem. Mutade henne med massa rutchkana och en festis i solen, det fungerade! Hon ville ha glass, men där var det stopp, inte kan man väll äta det -varje- dag? Räcker med varannan? ;)
Efter ytterliggare ett par timmar av sandlek och gungning, så var vi inne vid 19. Åt mat då, eller skulle äta, men F var trött och tjurig och föredrog sängen framför maten. Pluttan. Blev jue inget sova middag igår heller.
Här får ni se lite bilder från våra mysiga senaste dagar:
Några av oss som var iväg till badhuset.
(Tror inte jag frågat alla på fotot om det är okej att ha det här,
så misstycker någon, så pip till, så åker det bort bums!)
Lippa har gjort den galet skojiga upptäckten, att hon kan gå på botten,
om hon har sina armpuffar på, så det gjorde hon mycket!
Blev så kär i flytkuddarna, så även om man vill åka ring, så måste man ha båda! ;)
Badbrudarna - 2011.
Att man kan bli SÅ förälskad i kuddarna, så att man måste sova med dem, snuffan!
Bebismysgos på Lördagen, med Vilgot!
Alfred och Filippa var såhär glada vid Pizzalunchen!
Söndagsmys i lekparken, med bästaste Petern!
Åka rutchkana är skojigt!
Mera öva!
Vagnpromenad minsann, det var efterlängtat, mest från mammas sida!
Matchande gladfisar, på påsklunchen. <3
Idag är det jue då Onsdag, och jag lämnade F på dagis 09, med väskan full med massäck! Hoppas att hon har det underbart ute i solen. Min dag är totalt värdelös ännu sålänge, men jag ska hämta stjärnan i mitt liv om 2 timmar och trycka i oss varsin glass, så får jag hoppas att livet känns trevligare sedan!
Ha det så bra alla,
njut av solen så mycket ni kan!
Uppdatering, 5 timmar senare.
Ljuvliga. Älskade. Fina. Mysunge. Jag -visste- att livet skulle kännas bättre efter att jag hämtat Flisris på dagis. All uppgivenhet och ledsna tankar försvann så fort jag rullade in på dagisgården, och det kom en lycklig Flis springande emot mig och skrek "Heeeeej Mammaaaa!" <3 Hade jag inte haft F, så hade denna dag varit fruktansvärt tung, men nu känns det som hänt, jobbigt, men helt klart hanterbart.
Vi har lekt, oj vad vi har lekt, tack för att jag har dig, älskade Flisris!
Mer ljuva bilder:
"En gång till mamma, dä ä sitta! (sista)"
Lortgrisen nummer 1!
"Kan du gjäva ne-j mina söttej mamma?"
Klart jag kan det, när du är såhär söt. <3
Puss igen.
Så det har blivit sena kvällar för Flisris, hon har kanske somnat runt 21 istället för 20 som hon brukar. Och inte mycket till att sova middag heller har det blivit. På dessa dagar så blev det bara sova middag i Måndags, för då var det dagis. Hemma har hon inte haft tid med middagslur, för vi har haft så roligt! Jo, i Söndags, så sov hon visst en timme i sin vagn, vid närmare eftertanke. Jag gick med vagn, för första gången på typ ett halvår. Dels för att det ju varit vinter, men också för att F inte vill åka vagn. Hon är ingen vagntjej, hon vill gå själv. <3
Kändes skitskumt att gå utomhus. Jag har blivit jättefeg för att gå utomhus. Det sitter i psyket, förr så gick jag rätt mycket ute, men sedan jag fick barn, så har jag vant mig vid att alltid ha vagnen där som stöd. Så nu vågar jag knappt gå en meter ute, för att jag inbillar mig, att utan stöd kommer jag ramla. Dumt, mycket dumt, speciellt med tanke på att mitt barn som sagt inte gillar sin vagn något överdrivet. Inne går jag ju som vanligt jämt, men det är asfalten som ställer till det.
I Fredags så var det ledigt från dagis, och dagen bjöd på en hel del skoj. Mini-gympa på morgonen, lunch hos mormor och bad på "stoooja badet", med mormor och en hel drös med annat trevligt folk på eftermiddagen. Fredagsmyset avslutades med Mc Donaldsmat, glass och en resa med "Stooja lila bussen" hem. På kvällen så var vi alla lika trötta och somnade lika ovaggade.
Lördagen spenderades med att åka till min brorsdotter (F's kusin, om det är enklare), och leka. Fick även chans att för första gången mysa på hennes nytillskott Vilgot. <3 Jag blev sittande med honom i famnen en lång stund. Det gjorde dock inget, för F lekte och busade med storebrorsan. Blev både Pizzalunch och Lasagnemiddag där, innan vi åkte hemåt igen. Till F's stora glädje så blev det buss då igen. Sen kväll utan middagslur då också, så en trött dotter somnade väldigt fort.
Söndagen så hade vi lekparkshäng med våran bästa Peter hela förmiddagen, vilket var himla uppskattat. Han stannade över lunch, och efter lunch, så gick jag och F ut med vagnen som sagt, och hon somnade fort. På eftermiddagen så blev det mer lekparslek med mormor, och glass. <3 Sedan så avslutades kvällen med mat och bus i "Mommojs hus".
I Måndags så gick jag iväg med lilltjejen till dagis. Själv så var jag en sväng på stan. När jag hämtade F vid halv 4-tiden, så var hon så lycklig och kom emot mig och talade om "titta mamma! Ja haj ingen jacka, ja haj baja luuuuvtjöja!" <3 Åh, vad härligt det är att slippa alla kläder! Sedan så traskade vi ned till Biblioteket och lämnade tillbaka gamla böcket, samt lånade nya! Så Peter, nu behöver du inte läsa "Nicke nyfiken i rymden" längre, nu finns det nya "nicke siiiken" böcker! ;)
Hela den kvällen spenderades även den utomhus. Glass, mellis, rutchkana, gungor, bus, kurragömma och solnjutning. Middagen blev inte ens av då. Blev bara drickyoghurt i lekparken. Nåja, ibland får man fuska. Lyckades väll få in barnet vod 20, för att sätta henne i ett bad och placera henne i säng!
Igår, Tisdag, var det påsklunch på Öppnis, med trevligt folk, god mat och påskpyssel. Mys. Mindre mys var det jue kanske då, att trotset satte in och barnet vägrade gå hem. Mutade henne med massa rutchkana och en festis i solen, det fungerade! Hon ville ha glass, men där var det stopp, inte kan man väll äta det -varje- dag? Räcker med varannan? ;)
Efter ytterliggare ett par timmar av sandlek och gungning, så var vi inne vid 19. Åt mat då, eller skulle äta, men F var trött och tjurig och föredrog sängen framför maten. Pluttan. Blev jue inget sova middag igår heller.
Här får ni se lite bilder från våra mysiga senaste dagar:
Började som sagt Fredagsförmiddagen med Mini-Gympa!
Efter det, så behöver man en välförtjänt vätskepaus.
Några av oss som var iväg till badhuset.
(Tror inte jag frågat alla på fotot om det är okej att ha det här,
så misstycker någon, så pip till, så åker det bort bums!)
Lippa har gjort den galet skojiga upptäckten, att hon kan gå på botten,
om hon har sina armpuffar på, så det gjorde hon mycket!
Blev så kär i flytkuddarna, så även om man vill åka ring, så måste man ha båda! ;)
Badbrudarna - 2011.
Att man kan bli SÅ förälskad i kuddarna, så att man måste sova med dem, snuffan!
Bebismysgos på Lördagen, med Vilgot!
Alfred och Filippa var såhär glada vid Pizzalunchen!
Söndagsmys i lekparken, med bästaste Petern!
Åka rutchkana är skojigt!
Mera öva!
Vagnpromenad minsann, det var efterlängtat, mest från mammas sida!
Matchande gladfisar, på påsklunchen. <3
Idag är det jue då Onsdag, och jag lämnade F på dagis 09, med väskan full med massäck! Hoppas att hon har det underbart ute i solen. Min dag är totalt värdelös ännu sålänge, men jag ska hämta stjärnan i mitt liv om 2 timmar och trycka i oss varsin glass, så får jag hoppas att livet känns trevligare sedan!
Ha det så bra alla,
njut av solen så mycket ni kan!
Uppdatering, 5 timmar senare.
Ljuvliga. Älskade. Fina. Mysunge. Jag -visste- att livet skulle kännas bättre efter att jag hämtat Flisris på dagis. All uppgivenhet och ledsna tankar försvann så fort jag rullade in på dagisgården, och det kom en lycklig Flis springande emot mig och skrek "Heeeeej Mammaaaa!" <3 Hade jag inte haft F, så hade denna dag varit fruktansvärt tung, men nu känns det som hänt, jobbigt, men helt klart hanterbart.
Vi har lekt, oj vad vi har lekt, tack för att jag har dig, älskade Flisris!
Mer ljuva bilder:
"En gång till mamma, dä ä sitta! (sista)"
Lortgrisen nummer 1!
"Kan du gjäva ne-j mina söttej mamma?"
Klart jag kan det, när du är såhär söt. <3
Hjälpsamhet och förståelse / Trots!
Åh, åh, åh, nu är våren här på riktigt! Solen skiner, temperaturen är behaglig och snön är helt borta! Att man varje år får en sådan "A-ha-upplevelse" första dagen som jackan åker av! Den första dagen för mig, det var igår, och jag njöt det kan jag lova. <3 Dottern min trodde jag var helt från vettet när jag hämtade henne på dagis, och sa åt henne att ta av sig jackan i lekparken. Så skeptiskt hon tittade på mig, "Ingen jacka?! Inga byxoj hällej?! Men ja -mill- ha min mössa mamma!" Haha, finaste Filippa, nu är det vår!
De senaste dagarna har jag i princip levt utomhus. Lämnar F på dagis vid 9, har inte gått hem, har spenderat dagarna utomhus, gått promenader med fina vänner, varvat med att bara vara, och fullständigt -njuuuuta- av solens värme! Sedan har jag hämtat Flisris, och då har vi fortsatt vara ute, till 18-tiden, då jag fått släpa in henne för att äta middag. Det är såhär livet ska vara. Precis såhär, man ska kunna njuta, man ska kunna vara ute, ha friheten!
Varje vinter jag uthärdar, så vet jag att dethär, det är den fantastiska belöningen, tack, tack du vackra vår, för att du finns!
Jag önskar bara att allt kunde vara så himelskt fridfullt. Min fina flicka är inne i en hemsk 2årstrots! Hon kan när som helst, titt som tätt, förvandlas till ett monster. En galning som skriker, sparkar, slåss, bitts, rivs, nyps, nejar -allt-, kastar saker, och ligger hysterisk på golvet och skriker. Jag vet att ni nu tänker "sådär är alla 2åringar, sådär har alla småbarnsföräldrar det.."
Jag vet, jag vet att alla har det, jag vet att alla måste uthärda det, jag -vet- att det hör till utvecklingen! Men, om jag får tycka lite synd om mig själv.. Nej, det får jag inte, det är -inte- synd om mig! Jag älskar mitt barn, jag älskar att vara mamma och jag har själv valt det. Men om jag åtminstone får förklara det på mitt sätt. Så är det svårare för mig.
Kan jag inte bära en "vanlig" unge, så kan jag absolut inte bära en hysterisk 2åring som skriker och slåss och klamrar sig fast i rutchkanan och skriker "Ja mill inte mamma! ja ka aldriiiiii nånsiiiin gå hem!" Jag kan inte bara ta henne under armen, och trots sparkar och protester, traska hem med barnet. Det är det jag -skulle- vilja göra. Men det går inte, den möjligheten finns inte. Jag måste -resonera- med Filippa, tills hon, antingen glad och förstående, eller fortfarande tvärsur, men med i alla fall lite förstånd, följer med sin funktionshindrade mamma!
Och det, kära ni, det är inte lätt. Det är ingen lek att försöka komma överens med en 2åring full av trots, när hon är på sitt värsta humör. Men det är så våran relation fungerar, jämt. Samspelet i vår mor-dotter-relation, bygger på tillit, förståelse, och hjälpsamhet. Jag måste hjälpa henne med det jag kan, givetvis, eftersom hon är mitt barn, men på grund utav mitt funktionshinder, så krävs det att F hjälper till oerhört mycket själv. Annars så fungerar det inte. Och hon är SÅ FANTASTISKT duktig, hjälpsam och förstående, oftast. Nästan jämt så fungerar det så himla bra. Oftast kan vi göra det mesta som andra kan, bara på grund av att vi hjälper varandra. På grund av att F lyssnar, och förstår. Och på grund av att jag kan lita på henne!
Men trotset sätter käppar i hjulet för mig (haha, där fick jag nästan in lite humor mitt i allt.. ;), det gör att jag inte kan lita på henne. Med tanke på att "mill" hon inte, så kan hon få dumma idéer, hon förstår inte, just i det arga ögonblicket, och hon hjälper absolut inte till, när hon är som surast. Hjälp, vad svårt det blir för mig då.
Men, än sålänge har vi löst alla situationer, på mer eller mindre bra sätt. Det har även resulterat i olika mängder tårar, arga ord, skrik, slag och sparkar. Men dethär löser vi, jag och min Fantastiska Filippa! Dagar som varit hemskt jobbiga för både kropp och själ, då sitter jag vid F's sängkant och beundrar henne när hon sover! <3
Hon är två år, hon måste få trotsa, precis som alla andra barn, det är inte hennes fel att hennes mamma är funktionshindrad. Tro mig, jag visste innan jag fick barn, att detta skulle hända. Dock visste jag inte att jag skulle få en SÅ duktig flicka, oftast går det som sagt bra, och då får vi försöka hantera även de dåliga dagarna!
I förrgår fick jag en kommentar i lekparken från en mamma: "Åh Filippa är så duktig! Hon är så hjälpsam, hon verkar så mogen och så mycket äldre än hon är, men ändå med buset. Hon lyssnar så bra!" .. Det var underbart att höra, för det är helt sant. Men jag log inom mig och tänkte "Joodu, men du skulle sett henne för en halvtimme sedan!"
Men tro inte att jag undviker konflikterna och struntar i att gå ut, nehedå! Nu när vi -äntligen- kommer ut, då ska inte lite hysteri få stå ivägen, det går inte!
Regn, sol, paraply, sandlådehäng och cykelträning!
Balkongfrukost, gos och Lördagsmysmiddag!
Lek och glassmumsande!
Massa, massa lek och bus!
"Såj ja leka me baja tjöjan, mamma! Åh, såj ja åka pedeeeen!"
Du gungar min värld Filippa!
De senaste dagarna har jag i princip levt utomhus. Lämnar F på dagis vid 9, har inte gått hem, har spenderat dagarna utomhus, gått promenader med fina vänner, varvat med att bara vara, och fullständigt -njuuuuta- av solens värme! Sedan har jag hämtat Flisris, och då har vi fortsatt vara ute, till 18-tiden, då jag fått släpa in henne för att äta middag. Det är såhär livet ska vara. Precis såhär, man ska kunna njuta, man ska kunna vara ute, ha friheten!
Varje vinter jag uthärdar, så vet jag att dethär, det är den fantastiska belöningen, tack, tack du vackra vår, för att du finns!
Jag önskar bara att allt kunde vara så himelskt fridfullt. Min fina flicka är inne i en hemsk 2årstrots! Hon kan när som helst, titt som tätt, förvandlas till ett monster. En galning som skriker, sparkar, slåss, bitts, rivs, nyps, nejar -allt-, kastar saker, och ligger hysterisk på golvet och skriker. Jag vet att ni nu tänker "sådär är alla 2åringar, sådär har alla småbarnsföräldrar det.."
Jag vet, jag vet att alla har det, jag vet att alla måste uthärda det, jag -vet- att det hör till utvecklingen! Men, om jag får tycka lite synd om mig själv.. Nej, det får jag inte, det är -inte- synd om mig! Jag älskar mitt barn, jag älskar att vara mamma och jag har själv valt det. Men om jag åtminstone får förklara det på mitt sätt. Så är det svårare för mig.
Kan jag inte bära en "vanlig" unge, så kan jag absolut inte bära en hysterisk 2åring som skriker och slåss och klamrar sig fast i rutchkanan och skriker "Ja mill inte mamma! ja ka aldriiiiii nånsiiiin gå hem!" Jag kan inte bara ta henne under armen, och trots sparkar och protester, traska hem med barnet. Det är det jag -skulle- vilja göra. Men det går inte, den möjligheten finns inte. Jag måste -resonera- med Filippa, tills hon, antingen glad och förstående, eller fortfarande tvärsur, men med i alla fall lite förstånd, följer med sin funktionshindrade mamma!
Och det, kära ni, det är inte lätt. Det är ingen lek att försöka komma överens med en 2åring full av trots, när hon är på sitt värsta humör. Men det är så våran relation fungerar, jämt. Samspelet i vår mor-dotter-relation, bygger på tillit, förståelse, och hjälpsamhet. Jag måste hjälpa henne med det jag kan, givetvis, eftersom hon är mitt barn, men på grund utav mitt funktionshinder, så krävs det att F hjälper till oerhört mycket själv. Annars så fungerar det inte. Och hon är SÅ FANTASTISKT duktig, hjälpsam och förstående, oftast. Nästan jämt så fungerar det så himla bra. Oftast kan vi göra det mesta som andra kan, bara på grund av att vi hjälper varandra. På grund av att F lyssnar, och förstår. Och på grund av att jag kan lita på henne!
Men trotset sätter käppar i hjulet för mig (haha, där fick jag nästan in lite humor mitt i allt.. ;), det gör att jag inte kan lita på henne. Med tanke på att "mill" hon inte, så kan hon få dumma idéer, hon förstår inte, just i det arga ögonblicket, och hon hjälper absolut inte till, när hon är som surast. Hjälp, vad svårt det blir för mig då.
Men, än sålänge har vi löst alla situationer, på mer eller mindre bra sätt. Det har även resulterat i olika mängder tårar, arga ord, skrik, slag och sparkar. Men dethär löser vi, jag och min Fantastiska Filippa! Dagar som varit hemskt jobbiga för både kropp och själ, då sitter jag vid F's sängkant och beundrar henne när hon sover! <3
Hon är två år, hon måste få trotsa, precis som alla andra barn, det är inte hennes fel att hennes mamma är funktionshindrad. Tro mig, jag visste innan jag fick barn, att detta skulle hända. Dock visste jag inte att jag skulle få en SÅ duktig flicka, oftast går det som sagt bra, och då får vi försöka hantera även de dåliga dagarna!
I förrgår fick jag en kommentar i lekparken från en mamma: "Åh Filippa är så duktig! Hon är så hjälpsam, hon verkar så mogen och så mycket äldre än hon är, men ändå med buset. Hon lyssnar så bra!" .. Det var underbart att höra, för det är helt sant. Men jag log inom mig och tänkte "Joodu, men du skulle sett henne för en halvtimme sedan!"
Men tro inte att jag undviker konflikterna och struntar i att gå ut, nehedå! Nu när vi -äntligen- kommer ut, då ska inte lite hysteri få stå ivägen, det går inte!
Regn, sol, paraply, sandlådehäng och cykelträning!
Balkongfrukost, gos och Lördagsmysmiddag!
Lek och glassmumsande!
Massa, massa lek och bus!
"Såj ja leka me baja tjöjan, mamma! Åh, såj ja åka pedeeeen!"
Du gungar min värld Filippa!
Nu ska jag stoppa i mig lite lunch, och vila bort huvudvärken i några minuter, sedan tänkte jag sticka iväg och hämta lillfia lite tidigare, så hinner vi med både promenad och Öppnis, innan middagen! Jag hoppas på att mötas av den glada Filippan idag. Det var den glada jag lämnade på dagis imorse i alla fall, så vi får hoppas på att det hållit i sig!
Ta hand om er!
Ta hand om er!
VÅÅÅR!
Nu är livet sådär skumt, för å ena sidan, så är det så fantastiskt bra! Medan det å andra sidan är rätt så kasst, faktiskt, om jag får säga det själv. Kort sagt, utan för många äckliga detaljer, så är jag och min mage inte riktigt vänner för tillfället. Vilket såklart gör livet surt på många olika sätt. Någon form av magkatarr eller liknande, så det som är positivt är väll då, att det inte smittar. Så emellan att jag är bosatt på toa, så kan man jue, i den mån man orkar förstås, ändå träffa folk! Jag tror till och med att Filippa har börjat tröttna på sin mammas onda mage, med tanke på kommentaren hon fällde härom natten. Hon satte sig upp i sängen vid kl02, yrvaken och lite vilsen, så tittar hon uppgivet på mig och säger: "Men -mamma-, va -göj- du?! Du -sa- ju att din mage måj bättje nuuuu! Vaffö ha du hinken dåååå?!" Haha, sötunge, det blir i alla fall lite lättare att vara sjuk när man har en Filippa i huset. <3
Filippa har också varit krasslig, väldigt snorig och hostig, så vi har hängt i en vecka! Och jädrar i min lilla låda, vad skoj vi har haft må ni tro. För vet ni mina vänner, mellan kräkattackerna, så har det blivit VÅÅÅÅR! Yes, yes, yes! -Äntligen-.
Så, så mycket vi har förmått, så har vi trottsat både hosta och magkramp, och lekt utomhus! Promenerat, grävt, busat, sprungit, rullat "sott sott, med mammas toool", tagit oss till ställen, så som Öppnis, biblioteket, kiosken, mormors hus, det går att röra sig, fast man är CP. ;) Här kommer våran frihet, presenterat i bild:
På denna bilden så var det fortfarande en hel del snö kvar, men det kan inte hjälpas, är man riktigt sugen på att plocka fram uteleksakerna, så är man. Det går jue faktiskt lika bra att gräva med snö och vatten!
Ibland så blir det gråt, och jag känner mig otillräcklig. Bland annat som här, då älskade Fantastiska Filippa är så jätteduktig och klättrar upp i rutchkanan alldeles själv, och sedan sätter sig och sträcker ut handen och ropar: "Koom mamma, hjämp meeeej, ja mågaj inte sääääll! Då är det jobbigt som skrutt att behöva svara, att man inte kan ta sig dit, för att det fortfarande är för mycket snö kvar framför. Har man riktigt tur då, så kommer en snäll granne förbi, annars så blir det för F att snällt klättra ned igen.. Aja, tröstar mig med att nästa vinter, då "mågaj" hon nog själv! <3
Pannkaksmellis, i fina lusthuset!
Årets första uteglass, den 22 Mars, en Cornetto Classic, vilken lycka. <3
Mera glass, glass är bra, glass är ännu bättre när man är sjuk!
Så glass, det ar vi unnat oss, i mängder.
Hon har ärvt en av sin morbrors leksaker, en plastskottkärra, från 70-talet!
Den är för tillfället en av hennes käraste ägodelar, hon "änkaj" den. <3
Den 30 Mars, då kunde man "gjäva i saaanden!"
Nu börjar livet minsann, sandlådehäng, det är livet, tycker vi!
2 April, då kunde man ha "baja skooooooooo" på sina "söttej",
när man promenerade för att Lördagsmysa på det gyllene m:et.
Så, mitt liv är dåligt, med magkramper, en del jobbiga tankar och funderingar, och lite annat. Men mitt liv är också helt -fantastiskt- med Filippa, VÅREN, vännerna, familjen, solen, friheten, leken, och glassen. :D Summa sumarum, så har jag det nog ändå ganska så bra, minsann. Nu ska jag fixa lite lunch, och se om min mage kan tänkas att gilla det. För idag är jag ensamen hemma, igår morse, så sa Filippa:
"Nu kan inte ja maaja hemma me dej meja mamma, nu måtte ja gå dagis, söj ja måtte leka med ALLA mina männej juuu!"
<3
Filippa har också varit krasslig, väldigt snorig och hostig, så vi har hängt i en vecka! Och jädrar i min lilla låda, vad skoj vi har haft må ni tro. För vet ni mina vänner, mellan kräkattackerna, så har det blivit VÅÅÅÅR! Yes, yes, yes! -Äntligen-.
Så, så mycket vi har förmått, så har vi trottsat både hosta och magkramp, och lekt utomhus! Promenerat, grävt, busat, sprungit, rullat "sott sott, med mammas toool", tagit oss till ställen, så som Öppnis, biblioteket, kiosken, mormors hus, det går att röra sig, fast man är CP. ;) Här kommer våran frihet, presenterat i bild:
På denna bilden så var det fortfarande en hel del snö kvar, men det kan inte hjälpas, är man riktigt sugen på att plocka fram uteleksakerna, så är man. Det går jue faktiskt lika bra att gräva med snö och vatten!
Ibland så blir det gråt, och jag känner mig otillräcklig. Bland annat som här, då älskade Fantastiska Filippa är så jätteduktig och klättrar upp i rutchkanan alldeles själv, och sedan sätter sig och sträcker ut handen och ropar: "Koom mamma, hjämp meeeej, ja mågaj inte sääääll! Då är det jobbigt som skrutt att behöva svara, att man inte kan ta sig dit, för att det fortfarande är för mycket snö kvar framför. Har man riktigt tur då, så kommer en snäll granne förbi, annars så blir det för F att snällt klättra ned igen.. Aja, tröstar mig med att nästa vinter, då "mågaj" hon nog själv! <3
Pannkaksmellis, i fina lusthuset!
Årets första uteglass, den 22 Mars, en Cornetto Classic, vilken lycka. <3
Mera glass, glass är bra, glass är ännu bättre när man är sjuk!
Så glass, det ar vi unnat oss, i mängder.
Hon har ärvt en av sin morbrors leksaker, en plastskottkärra, från 70-talet!
Den är för tillfället en av hennes käraste ägodelar, hon "änkaj" den. <3
Den 30 Mars, då kunde man "gjäva i saaanden!"
Nu börjar livet minsann, sandlådehäng, det är livet, tycker vi!
2 April, då kunde man ha "baja skooooooooo" på sina "söttej",
när man promenerade för att Lördagsmysa på det gyllene m:et.
Så, mitt liv är dåligt, med magkramper, en del jobbiga tankar och funderingar, och lite annat. Men mitt liv är också helt -fantastiskt- med Filippa, VÅREN, vännerna, familjen, solen, friheten, leken, och glassen. :D Summa sumarum, så har jag det nog ändå ganska så bra, minsann. Nu ska jag fixa lite lunch, och se om min mage kan tänkas att gilla det. För idag är jag ensamen hemma, igår morse, så sa Filippa:
"Nu kan inte ja maaja hemma me dej meja mamma, nu måtte ja gå dagis, söj ja måtte leka med ALLA mina männej juuu!"
<3
