Njutbara promenader.

Nu var det ett tag sedan, av flera olika orsaker, de flesta dystra, tunga och jobbiga. Dessa orkar jag inte dela med mig utav, i alla fall inte i detta skede av livet. Så istället så delar jag med mig några bilder från alla -fantastiska- höstpromenader jag njutit av, i sällskap med min dotter. Det är den rena höstluften, och framför allt mitt barn, som får mig att orka just nu. Ibland är det kämpigt, men det blir bättre. Det vet jag! Och jag har -världens bästa- Filippa!


En av min och älskade ungens alla underbara höstpromenader! <3
Denna mössa valde hon själv, för jättelängesedan, då var den
-alldeles- för stor, nu är den bara för stor..  Pappersrullskikaren är med
också, så att man kan spana på den vackra årstiden!

Ännu en, denna gången fanns det även tillgång till massor av vatten,
till min busiga dotters -stora- förtjusning, förstås! Fantastiskt roligt!

Och så bedårande vackert ute, och det luktar så gott!

Sent på kvällen, i mörkret, är mysigt också. Då kan man smyga
omkring och samla på stenar, pinnar och löv. <3 Hon brukar alltid
snabbt om kvällarna konstatera; "Mamma dä är mörkt, nu måste
ja jö sova!" Men denna kvällen tyckte hon det var väldigt spännande
att vara ute med mamma och strosa, under mörkrets infall -
tills det kom ett par nattvandrare med reflexvästar..
"Mamma, dä är ambulansen, dom tänker ta mä mej!" <3

Slutet på alla promenader, uppe på våran loftgång!

Ta hand om er.

... Och gärna lite om mig också.

Hösten ger mig ny energi.


Dagens morgonpromenad till förskolan!
Vi kan minsann inte hjälpa att vi är så snygga.

Filippas kommentar imorse vid 8.30 när vi kom ut, och det var massor av dimma:
"Maaammaaa, titta det briiiinneeer därborta!" <3 - Älskade goa unge.

Det är höst nu! Jag verkligen -älskar- hösten! <3 Då får jag ny energi, jag mår bättre och jag är gladare.
Häromdagen så sprang jag och Filippa omkring på en promenad här i området och vi båda sjöng "Viii ääälskaaar hööösteeen!", haha, folk tittade på oss och log. Det kanske gjorde dem lite lite gladare den dagen.

Den senaste tiden har jag inte mått alls bra. Jag har -alldeles- för dålig koll på min egen energinivå och hur mycket -jag- orkar. jag har alldeles för lätt att jämföra mig med andra, typ, om de orkar såhär mycket, då borde jag göra det också. Jag får ångest för att jag gör mindre än en del andra, och ändå blir jag, till synes tröttare. Det stör mig. Mycket. Så det började med att jag överansträngde mig i ett antal veckor, cyklade väldigt mycket, höll igång mer än jag brukade.. osv. Detta i -kombination- med att jag åt för dåligt, drack på tok för lite, och fick för lite sömn.

Sedan bara hände det, jag fick ont överallt. Speciellt i armarna, de värkte, de domnade och det pirrade/stack/strålade, från armbågen och ned i handen. Det var otäckt, eller är ska jag kanske säga, då jag fortfarande känner en del av det. Jag somnade så fort jag satte, eller lade mig ned. Och jag lade, eller satte mig ned för att jag inte orkade något annat. Yr och illamåeende. Jag gick upp på morgonen, gjorde iordning ungen, och när hon var lämnad på dagis så lade jag mig och sov igen. Vaknade i princip lagom till att jag var tvungen att hämta Fisen igen.

Vändnigen kom en dag i slutet av förra veckan, då jag precis vaknat, och skulle hämta F. Det slutade med att jag ramlade -3- gånger. Då var det nog. Sedan dess har jag -proppat- i mig järntabletter (stor dos, som jag blivit ordinerad, men av olika anledningar låtit bli att ta), ätit mycket mat, och druckit massor. Dessutom tänkt mera på sömnen. Nu är det bättre, nu är jag på gång.

Det är inte rätt att någon som egentligen mår -SÅ- bra på hösten, ska gå miste om den. I alla fall inte när det går att undvika med så enkla medel? Men mina problem i dethär fallet, är som sagt; Dels att jag har svårt att inse mina begränsningar, och nummer två, och förmodligen det största problemet, är att jag värdesätter alltid andra så extremt mycket högre än mig själv.

Nu ska jag strax hämta min unge, två timmar tidigare än vanligt. Härligt. <3 Vi ska iväg på äventyr! jag är så glad att jag börjar återfå min energi. Mitt största problem fysiskt just nu är att jag har ont i högerfoten, för att jag stått och belastat den mycket, när jag lagat massa god mat i veckan!


Ta hand om er, och lova mig att -NJUTA- av hösten!

RSS 2.0