VÅÅÅR!
Nu är livet sådär skumt, för å ena sidan, så är det så fantastiskt bra! Medan det å andra sidan är rätt så kasst, faktiskt, om jag får säga det själv. Kort sagt, utan för många äckliga detaljer, så är jag och min mage inte riktigt vänner för tillfället. Vilket såklart gör livet surt på många olika sätt. Någon form av magkatarr eller liknande, så det som är positivt är väll då, att det inte smittar. Så emellan att jag är bosatt på toa, så kan man jue, i den mån man orkar förstås, ändå träffa folk! Jag tror till och med att Filippa har börjat tröttna på sin mammas onda mage, med tanke på kommentaren hon fällde härom natten. Hon satte sig upp i sängen vid kl02, yrvaken och lite vilsen, så tittar hon uppgivet på mig och säger: "Men -mamma-, va -göj- du?! Du -sa- ju att din mage måj bättje nuuuu! Vaffö ha du hinken dåååå?!" Haha, sötunge, det blir i alla fall lite lättare att vara sjuk när man har en Filippa i huset. <3
Filippa har också varit krasslig, väldigt snorig och hostig, så vi har hängt i en vecka! Och jädrar i min lilla låda, vad skoj vi har haft må ni tro. För vet ni mina vänner, mellan kräkattackerna, så har det blivit VÅÅÅÅR! Yes, yes, yes! -Äntligen-.
Så, så mycket vi har förmått, så har vi trottsat både hosta och magkramp, och lekt utomhus! Promenerat, grävt, busat, sprungit, rullat "sott sott, med mammas toool", tagit oss till ställen, så som Öppnis, biblioteket, kiosken, mormors hus, det går att röra sig, fast man är CP. ;) Här kommer våran frihet, presenterat i bild:
På denna bilden så var det fortfarande en hel del snö kvar, men det kan inte hjälpas, är man riktigt sugen på att plocka fram uteleksakerna, så är man. Det går jue faktiskt lika bra att gräva med snö och vatten!
Ibland så blir det gråt, och jag känner mig otillräcklig. Bland annat som här, då älskade Fantastiska Filippa är så jätteduktig och klättrar upp i rutchkanan alldeles själv, och sedan sätter sig och sträcker ut handen och ropar: "Koom mamma, hjämp meeeej, ja mågaj inte sääääll! Då är det jobbigt som skrutt att behöva svara, att man inte kan ta sig dit, för att det fortfarande är för mycket snö kvar framför. Har man riktigt tur då, så kommer en snäll granne förbi, annars så blir det för F att snällt klättra ned igen.. Aja, tröstar mig med att nästa vinter, då "mågaj" hon nog själv! <3
Pannkaksmellis, i fina lusthuset!
Årets första uteglass, den 22 Mars, en Cornetto Classic, vilken lycka. <3
Mera glass, glass är bra, glass är ännu bättre när man är sjuk!
Så glass, det ar vi unnat oss, i mängder.
Hon har ärvt en av sin morbrors leksaker, en plastskottkärra, från 70-talet!
Den är för tillfället en av hennes käraste ägodelar, hon "änkaj" den. <3
Den 30 Mars, då kunde man "gjäva i saaanden!"
Nu börjar livet minsann, sandlådehäng, det är livet, tycker vi!
2 April, då kunde man ha "baja skooooooooo" på sina "söttej",
när man promenerade för att Lördagsmysa på det gyllene m:et.
Så, mitt liv är dåligt, med magkramper, en del jobbiga tankar och funderingar, och lite annat. Men mitt liv är också helt -fantastiskt- med Filippa, VÅREN, vännerna, familjen, solen, friheten, leken, och glassen. :D Summa sumarum, så har jag det nog ändå ganska så bra, minsann. Nu ska jag fixa lite lunch, och se om min mage kan tänkas att gilla det. För idag är jag ensamen hemma, igår morse, så sa Filippa:
"Nu kan inte ja maaja hemma me dej meja mamma, nu måtte ja gå dagis, söj ja måtte leka med ALLA mina männej juuu!"
<3
Filippa har också varit krasslig, väldigt snorig och hostig, så vi har hängt i en vecka! Och jädrar i min lilla låda, vad skoj vi har haft må ni tro. För vet ni mina vänner, mellan kräkattackerna, så har det blivit VÅÅÅÅR! Yes, yes, yes! -Äntligen-.
Så, så mycket vi har förmått, så har vi trottsat både hosta och magkramp, och lekt utomhus! Promenerat, grävt, busat, sprungit, rullat "sott sott, med mammas toool", tagit oss till ställen, så som Öppnis, biblioteket, kiosken, mormors hus, det går att röra sig, fast man är CP. ;) Här kommer våran frihet, presenterat i bild:
På denna bilden så var det fortfarande en hel del snö kvar, men det kan inte hjälpas, är man riktigt sugen på att plocka fram uteleksakerna, så är man. Det går jue faktiskt lika bra att gräva med snö och vatten!
Ibland så blir det gråt, och jag känner mig otillräcklig. Bland annat som här, då älskade Fantastiska Filippa är så jätteduktig och klättrar upp i rutchkanan alldeles själv, och sedan sätter sig och sträcker ut handen och ropar: "Koom mamma, hjämp meeeej, ja mågaj inte sääääll! Då är det jobbigt som skrutt att behöva svara, att man inte kan ta sig dit, för att det fortfarande är för mycket snö kvar framför. Har man riktigt tur då, så kommer en snäll granne förbi, annars så blir det för F att snällt klättra ned igen.. Aja, tröstar mig med att nästa vinter, då "mågaj" hon nog själv! <3
Pannkaksmellis, i fina lusthuset!
Årets första uteglass, den 22 Mars, en Cornetto Classic, vilken lycka. <3
Mera glass, glass är bra, glass är ännu bättre när man är sjuk!
Så glass, det ar vi unnat oss, i mängder.
Hon har ärvt en av sin morbrors leksaker, en plastskottkärra, från 70-talet!
Den är för tillfället en av hennes käraste ägodelar, hon "änkaj" den. <3
Den 30 Mars, då kunde man "gjäva i saaanden!"
Nu börjar livet minsann, sandlådehäng, det är livet, tycker vi!
2 April, då kunde man ha "baja skooooooooo" på sina "söttej",
när man promenerade för att Lördagsmysa på det gyllene m:et.
Så, mitt liv är dåligt, med magkramper, en del jobbiga tankar och funderingar, och lite annat. Men mitt liv är också helt -fantastiskt- med Filippa, VÅREN, vännerna, familjen, solen, friheten, leken, och glassen. :D Summa sumarum, så har jag det nog ändå ganska så bra, minsann. Nu ska jag fixa lite lunch, och se om min mage kan tänkas att gilla det. För idag är jag ensamen hemma, igår morse, så sa Filippa:
"Nu kan inte ja maaja hemma me dej meja mamma, nu måtte ja gå dagis, söj ja måtte leka med ALLA mina männej juuu!"
<3
Kommentarer
Trackback
