Pottor, trappor och treor!
"Titta mamma, dä kom SNÖGUBBAJ!" Haha, hon har fått för sig att det heter inte bajskottar, det heter snögubbar, hon kanske tycker de ser ut som det? Det har hon sagt i över ett halvår, sötungen. Sedan spolade vi ned "snögubbarna" i toan, det är roligt tycker hon, hon vill spola i toaletten, och hon vill skölja rent pottan. Nästa dag, på Tisdagen, så var hon ledig från dagis, så då fortsatte vi med pottan, gick bra då med, klarade inte hela dagen såklart, men kissade tre gånger och levererade snögubbar en gång. Hon är jätteduktig att säga till, speciellt när hon är bajsnödig, är hon superduktig på att känna. Om man är kissnödig kanske är svårare att identifiera? Hon blir så glad när det kommer i pottan, det är roligt att se. Att hon gillar det, inte är rädd eller tvingad till det och att hon förstår att det är något bra.
På Onsdagen var det meningen att hon skulle till dagis, men strax innan nio, så tittade hon vädjande på mig och bad att få stanna hemma, och med tanke på att vädret inte var vidare lockande, så fick det bli så. Morgonstressen förbyttes som i ett trollslag, mot soffmys. På natten och morgonen så kom det kiss i blöjan, men från halv elva på förmiddagen, till 21.30 på kvällen, så var blöjan torr! <3 På den tiden så hann hon kissa sex gånger och bajsa en. Stolt mamma var jag. Jag peppade såklart, påminde, provade, och tjatade. Men flera gånger, så sa hon till själv.
F: Mamma nu komme ja bajsa min blöja!
Jag: Neej!
F: Nää.."
Jag: Kom vi springer till pottan Filippa, vi hinner, det är inget i blöjan än..
F: Jaa! Kom mamma!
F: Mi hann mamma, dä komme snögubbaj pottan, jaaa!
Det sista jublade hon, medan jag skrattade och talade om tusen gånger hur duktig hon var.
Jag: Kommer det kiss också Filippa?
F: Nä mamma, inte matten! (Inget vatten, alltså.. )
Tio minuter senare, när pottan är rengjord, och jag sitter i telefonen med mormor, för att tala om hur duktig henne barnbarn varit. Så kommer en exalterad Filippa springande mot mig, håller sig mellan benen, och viskar fram:
F: Mamma! De komme hända ooolyyyckaa!
Jag: Är du kissnödig?
F: Ja mamma!
Jag. Har du kissat redan?!
F: Nää mamma, inte jiktit än..
Jag: Men spring till pottan då!
F: Jaaa!
Hon drar ned byxor och blöja själv, sätter sig, och efter två sekunder, så skvalar det i pottan. Filippa skrattar hysteriskt och utbrast triumferande:
"Nu komme dä matten, mamma, jag hann ijäään!"
Fintjejen, hon är verkligen påväg att bli stor. <3 Igår så gick det inte bra, då kissade hon i blöjan. Men på dagis så "hjälper de jue inte till" med potträning, där går de endast in och kissar med barn som säger till helt. De frågar, eller provar inte liksom. En gång hade hon fått suttit på pottan visst, och det var på "blöjbytetiden", strax innan lunch. Men då hade det inte kommit något, men hur lätt är det att bli kissnödig på schemalagda tider? ;)
På eftermiddagen hos mormor, så sa hon "Nu bajsaj ja i min blöja mamma.." Då sprang hon och mormor till toaletten, men hann tyvärr inte. ;/ Då blev F ledsen och utbrast: "Men mommoj, ja mille jö att du kulle tonka mig!" Imorse så sa hon att hon bajsade också, vi skyndade oss att sätta henne på pottan, men det visade sig att hon menade kissa, och det har hon jue svårare att känna i tid. Så det var bara sista dropparna som kom i pottan, då tittar hon besviket ner i pottan och säger: "Baja lite matten mamma, de kulle jö mara mycke! Stackas oss, mi hann inte, stackas Lippa, stackas mamma!" Sedan darrade underläppen, men när jag förklarat att det går bättre nästa gång, nästa gång hinner vi!" Då blev hon gladare och sa istället:
F: Ja kan bajsa pottan dagis, den blåa pottan! <3
Bättre att hon har den inställningen, än som igår när jag lämnade henne på dagis och sa "Filippa, säg till någon fröken om du känner att du behöver gå på pottan!" Och hon svarade mig:
F: Meeen mammaaaa, det gå jö inte, min potta ä jö hemma! ;)
Jag tror på att hon kommer att ta ett rejält kliv med potträningen under de sex veckor hon ska vara hemma i sommar!
En annan sak som hände imorse innan dagis, som har hänt ett antal gånger innan i och för sig. Filippa ville inte åka med mig i hissen "Mamma, ja mill gå i tjappan, ses dä neje!". Hon har gått upp för trapporna innan, men aldrig ner. Vi bor jue högst upp, så det är två stentrappor, med 16 trappsteg i varje, med en bit att gå på mellanvåningen. Hon är även för liten för att riktigt nå upp till ledstången, för att kunna hålla i sig. Men på ena sidan finns det som stänger som går ned från ledstången, till trappan, som hon kan hålla sig i. Hon ÄR jätteduktig, försiktig, och koncentrerad på vad hon gör. Hon kan klara det bättre själv, än om jag skulle snubbla efter henne, det är ingen idé, med min usla balans i trappor är jag snarare ett hinder än ett stöd.
Så jag sa "Gå jätteförsiktigt nu Filippa, så ses vi därnere!" Jag åkte ned i hissen, och satt sedan i stolen på nedervåningen, med ett leende på läpparna, för att jag har en så duktig unge, samtidigt som oron över att "smällen" snart skulle höras, fanns där. Vad gör jag, OM hon snubblar, och trillar de 16 trappstegen ner? Sriker i panik troligen, men jag hinner inte upp för att fånga henne. Det får helt enkelt inte hända. Nu tycker ni säkert inte att jag borde låtit henne gå?
För tro mig, hade jag sagt nej, så hade hon inte gått, då hade hon gått in i hissen och åkt ned med mig. Hon frågade jue om hon fick gå i trappan och jag okejade det hela. Men jag vägrar att hämma min dotter, bara för att jag har ett funktionshinder. Jag vill inte sätta fast henne på något sätt, om jag inte måste. Jag vill inte ha henne sittande i vagn eller i mitt knä, oftare än nödvändigt, bara för att det är enklare eller mer bekvämt för mig. Jag vill heller inte att hon ska låta bli att göra saker, som andra barn gör, bara för att jag inte kan.
Så hon gick i alla fall, jag tog hissen ned. När jag satt därnere, så hade jag dels ett leende på läpparna, för att jag har en så duktig och modig dotter. Men också en oro för att jag snart skulle höra smällen. Jag hade en kommunikation med henne hela tiden, och frågade hur det gick? "Dä gå jättebja mamma! Ja komme snat!", hördes från översta trappan. Sedan hörde jag ljudet av små skor, och det riktigt hördes hur försiktig hon var. Helt plötsligt kommer dunsen. Jag såg jue inte vad som hände, men på ljudet hördes att det kan bara varit typ det nedersta trappsteget hon snubblade på. Ljudet på gråten talade också om att det inte var någon fara. Jag sprang upp i halva första trappan, men hann inte längre, för då kom F springande på mellanvåningen. "Ja log mig häääj!", säger hon och tar sig för pannan. Men sedan börjar hon skratta, och fixar sedan andra trappan galant, och kommer ned med några kilo extra självförtroende. <3
Jag fick inte ens blåsa på pannan, så det kan inte ha varit så illa? Däremot så kramade jag om henne, och talade om för henne hur duktig hon är! Men nu kommer tankarna, borde jag inte låta henne göra sådana saker? Borde jag bara låta henne göra det om någon annan är med? (Olyckor kan hända då också?) Om man aldrig provar, när ska man då lära sig saker? Jag har väldigt blandade känslor för detta nu.. Ni får gärna kommentera vad ni tycker..
Nu ska jag käka lite lunch och göra ett försök att vila bort huvudvärken. Sedan ska jag hämta Fantastiska Filippa redan efter middagsvilan idag, för vi ska ut på äventyr! Och sedan så är det Fredagsmys för hela slanten! <3
Måste bara berätta, ibland blir jag förundrad över vad min dotter kan. Imorse så stod vi påklädda innanför dörren och skulle gå till dagis. Så kommer ett brev i brevlådan.
F: Oj mamma, nu komme potten"
Jag: Ja, det är posten, du kan lägga den på bänken sålänge!
F: Nä mamma, ja lägge den i söket, på bodet, däj ska den mara!
Jag: Ja, absolut, där ska den ju vara!
F: Nu liggej den däj.. Mamma, dä va en tjea på den bjevet! <3
Det var en räkning från 3, så sannerligen, så var det en trea på den!
Trevlig helg på er allihop!
Hejsan efter att ha läst din blogg så tror jag din dotter kommer att lära sig snabbt..Önskar all lycka med potträningen kram
du är bra mamma. Jag tycker att du ska tillåta det. :)
Vad duktig hon är, skitungen! Heja Filippa! Bra att passa på när hon vill vara duktig.
Hm, det där med trappen är klurigt eftersom du inte kan hålla uppsikt över henne. Om hon ramlar och slår i huvudet i mitten av trappen blir det svårt att ta sig upp och hjälpa henne ner om hon måste bäras. Nej, jag hade låtit säkerheten gå först i det här fallet. Filippa förlorar inte på att inte kunna gå med just dig i trappen. Hon kan ju gå med mormor eller nån annan som kan hålla hennes hand tills hon blivit större. Jo, jag hade väntat tills hon blivit större. Trappen går ett par våningar upp va? När hon blir större kanske hon kan få gå i sista trappen medan du tittar och att hon sen väntar vid hissen.Eller nåt, vad vet jag?
Idag händer det massa skoj i Haga centrum. Nån clown som gör balongdjur och grejer. Ska ni dit? Vi kanske går nu på förmiddan om vi orkar.
Jag håller med Frida! Ella är tre år och Agnes blir ju två år i sommar de hanterar trappan inne i vårt hus men de skulle inte få gå ner själva och jag tar hissen ner även om jag snabbt kan springa upp om de skulle ramla. För i en stentrappa kan de ju spräcka skallen i ett fall. Man går ju bredvid barnet för att just kunna hindra fallet. Du hindrar inte henne genom att inte låta henne gå ner själv. Däremot skyddar du henne. När ni har sällskap av någon kan de ju gå med henne medan du åker hiss.
Dåligt av dagis tycker jag. När Ella slutade med blöja såg de till att gå med henne lite oftare på toaletten och de har täta rutiner när de går på toaletten. Visst händer det olyckor och då kan man berömma lika mycket som man gör när det inte händer olycker. Man kan t.ex säga vad duktig du var som sa till att du var kissenödig och det gör inget att du inte hann. Hon är säkert blöjfri till sommaren Heja!
Tycker ni valde ett fint namn på er tjej med :)
Vilka mysiga kommentarer er tjej har! Tycker det är så roligt när dom börjar prata.
Känner igen dig i hur nervös man är när barnen vill gå själva ner för trappen men man måste ju låta dom försöka ibland.
Tack för din kommentar :D Ja, det var en härlig känsla att se. Man blir ju stolt och glad över allt sina barn gör oavsett om de har någon form av problematik eller inte. Men detta var speciellt. Såg inte er men misstänkte att ni nog var där. ;)
