Bättrat på självkänslan..
Nu är det Måndag förmiddag, och jag har, något senare än planerat, lämnat skruttan på dagis. Det var en seg morgon idag, jag kom inte upp förrän strax innan 8, och Filippa sov en timme mer än jag. Jag tror att helgens bravader tog ut sin rätt tillslut. Hon var ledig och hemma från dagis i Fredags, så tre dagar i rad så blev det sena kvällar och knappt någon middagslur alls. Hon har varit -jätteduktig- och på ett strålande humör hela tiden trots detta, min gladskit. Men då är det jue inte så konstigt att det inte var så lockande med en tidig morgon på dagis? Som tur är så är det Måndag, och pedagogerna har planeringsdag, vilket gör att de oftast inte går iväg på något skogsäventyr eller så. Så på Måndagar kan man snoozea och ändå gå till dagis!
I Fredags, på den lediga dagen, så följde Flisris med sin mor till "Sabjoj dokton"! Jag skulle ta kompletterande blodprov efter läkarundersökningen jag var på i Torsdags. Jag har jue sådan skum huvudvärk, och värk bakom ena ögat, som suttit i ungefär två veckor. De vet inte vad det är ännu, men jag fick värktabletter utskrivna som jag tar i alla fall. På Fredagsmorgonen så tog de fem rör med blod av mig, och jag var så duktig, så Flis fick en leksak. ;)
Efter doktorn så stressade vi vidare till Mini-gympan. Måste se rätt sött ut, jag rullar på som en dåre, och ropar "spring älskling, så kanske vi hinner!" - "Jaaa, ja spjingej jööö mamma!" Haha, hon är så duktig, följer med, lyssnar och krånglar inte. Stannar och ser sig för innan hon går över en väg/cykelbana. "Nu kommej en cykel mamma, nu stannaj mi!" - "Nu äj cykeln inte häj mamma, nu gå mi!" - Däj äj en bil mamma, stå still så den inte köj på dej, mamma!" "Lulla sottaje mamma, mi haj lite bjåttom jööö!" <3 Det kan inte beskrivas med ord, hur stolt jag blir, som mamma till denna tjej!
Vi hann minigympa, fika och leka lite. Innan vi, nu får ni kalla mig galen om ni vill, tog bussen själva upp på stan. Jag hade talat om För F att "på Våghustorget älskling, där är det mycket folk, bilar och cyklar, där är det jättefarligt om du springer iväg, och där kan du försvinna. På Våghustorget Filippa, där måste man lyssna på mamma hela tiden, annars kan vi inte åka!" - Och min söta unge, sitter vid busshållsplatsen och upprepar kunnigt "på Måghustojet mamma, däj måtte Lippa lyssna dej, annas äj dä -sååå- saliiiit!" <3
Filippa sitter och "mäntaj på buss nummej fyja!"
Det kom en kille som väntade på samma buss som oss, en ung kille, som utan att jag sa något, frågade om vi behövde hjälp att gå på bussen. Mer sådant folk, tack! Vi hade tur, för han skulle av på samma hållplats. Vi hade säkert klarat det, jag hade gått igenom med F hur vi skulle göra, men med hjälpen gick det jue supersmidigt förstås. Vi promenerade till mormors jobb och plockade upp henne, för att äta hamburgare till lunch. Efter maten så skulle mor min tillbaka till jobbet, och F sprang runt och busade, så min mor frågade oroligt om vi klarade oss. Jag förklarade för min mor att Filippa inte lyssnar på mig just för att mormor är där, men så fort som hon går igen, så kommer det gå bra. Hon vet att mormor -kan- springa efter om hon sticker, och hon vet dessutom att mormor -kommer att- springa efter, för hon blir så nervös. ;)
"Titta mamma, mi äj i sönstjet."
I närmare 3 timmar gick vi själva i affärer på stan, handlade present till Ottilia, present till Filippa (skulle Ottilia få, så var hon tvungen att få tydligen..), en tröja till mig, och sedan gick vi mest och skrotade, i leksaksaffären bland annat, till F's stora glädje. Sedan tog vi oss tillbaka till krämaren och mormor, där vi åt mellis. Sedan så struntade vi i bussen och promenerade hem.
Mellisdags, efter hård shopping. ;)
Ibland är det bra att ha en mamma i rullstol, bannemej!
På kvällen så blev det Filippas älsklingsrätt, "Pasta Carbonara" och efter det pepparchips och Fredagsmys i soffan. Nöjda med dagen båda två, och min självkänsla hade vuxit ett par kilo! Blev en sen kväll för F. Och hon har börjat bli orolig när hon ska sova de senaste veckorna "Mamma, du inte gå? Du stanna mej? Du klappa mej på jyggen o sunga lite, sälla?"
Lördag och Valborgsmässoafton. Dagen började i lugnt tempo, med frukost och Lördagspyjamasmys i soffan, sådant är mycket mycket uppskattat i vår familj minsann! När vi hade fixat alla morgonbestyr och gjort oss iordning, så hade jag planer på att gå ut och leka eller så, men en halvkrasslig unge hade andra planer. Hon ville sitta kvar i soffan och kolla på "Nicke Siiiiken!" Jag med min huvudvärk, var inte sen att tycka det var en bra plan.
Så vid 16, utan att ha sovit middag, så promenerar vi, med mormorn, först förbi Längbro kyrkogård, för att titta till min brors grav, och sedan till Solhaga/Karlslund, för att se på Majbrasa. Det var för tidigt att gå då, kontaterade vi senare på kvällen, då vi höll på att frysa till is alla ¨tre.. Elden tändes inte förrän kl20 och vi var där runt tre timmar tidigare. Vid halv åtta så sa en uppgiven Filippa "Mamma, näj ska dom tända bjinden? Ja sjysej jö!" Haha, "Brinden", det är F's eget ord, en blandning av "elden" och att det "brinner". <3 Till slut så tändes brinden äntligen.
"Mojbjoj Danel, ja ska mattna dej nu!" <3
Vad tycker ni om matchningen? ;) Pippitröja ska man ha!
"Mamma, ja bli lite jädd bjinden jöö!"
Jag blev dock väldigt ledsen när vi var där, för först så satt jag och F i min stol, och såg bra, på lagom avstånd. Men sedan så skulle alla gå så fruktansvärt nära, så för att vi skulle kunna se, så var vi tvungna att sitta -ännu- närmre, framför alla, som redan stod "för nära". Det brände i våra ansikten och sved i Filippas ögon. ;/ Hon började gråta och sa "Mamma ja mill inte. Ja bli lite jädd bjinden, dä göj oooont, ja mill gåå!" - Hon som hade längtat så, och när den väll tänds, så blir hon skrämd. Suck, vad f-n är meningen med att stå -så- nära?!
Så vi köpte lite Lördagsgodis till snuttan, och promenerade hemåt i -kylan-. Hela vägen hem, så gjorde hon två saker, det ena var att gång på gång upprepa "Mi bli lite jädda bjinden, ja o mamma!" .. Och det andra var att flera gånger sjunga "Åhh jullstooolen, ma gölli du ää, ååhh jullstoolen, ma bja du ä häj, åhh jullstolen, dä voje så tjist utan deeeej!" - Haha, jag brukar sjunga den med någons namn, men det med rullstolen har hon hittat på -helt- själv! Det är så skönt att höra att hon ser rullstolen som något positivt! <3
Ännu en mycket sen kväll för barnet, vid halv tio, så somnade hon, omstoppad med både täcke och filt, och med varm välling i magen. Vi frös lite när vi kom hem, minst sagt.
Söndag och kallt igen. Regnig inneförmiddag och lunch, men när vi på eftermiddagen promenerade, återigen ackompanjerade av mormor, iväg på 3årskalas, så höll sig regnet borta! Tror vi fick två stänk på oss eller så. Kalaset var mysigt. Fikat var inte vidare uppskattat av lillfis, men leka var skoj! Ottilia, som fyllde år, fick en klänning av oss, och eftersom F hade en nästan likadan på sig på kalaset, så skulle O ha sin på en gång! De lekte några timmar, och jag pratade lite med Frida, det är härligt att kunna stötta varandra! Sedan promenad hem, med ett pizzastop på vägen. Efter maten så somnade F på bordet, är man trött då? ;)
"Gjattis Ottilia!"
Hon sov dock bara typ en kvart, medan vi handlade lite mat. Alla ler så när F sover i mitt knä i rullstolen. Jag brukar fråga min mor "varför ler de så, är det för att jag är så söt?" ;) Hon vaknade när min mamma körde lite för fort i ett gupp i vägen. Men det var nog bra. Hon vaknade upp med ett ryck, och skrattade direkt, jag har en så glad dotter.
Efter lite frukt, lite välling och en saga, så sov hon vid halv nio. Och som sagt hela natten, och morgonen. Jag tror hon behövde det, hon brukar jue sova -minst- en timme middag oftast.
Nu är namnsdagsbarnet på dagis och leker! Grattis Filippa, på din namnsdag! Fliströja, jacka, överdsragsbyxor, mössa och vantar är på, känns skumt, med tanke på att hon för en vecka sedan var ute och lekte i shorts! ("Kottisaj", som hon själv säger.) Men jag älskar våren, och är bara glad sålänge vi slipper snö, det har jag läst att de haft på en del platser, skrämmande nära..
På återseende.
I Fredags, på den lediga dagen, så följde Flisris med sin mor till "Sabjoj dokton"! Jag skulle ta kompletterande blodprov efter läkarundersökningen jag var på i Torsdags. Jag har jue sådan skum huvudvärk, och värk bakom ena ögat, som suttit i ungefär två veckor. De vet inte vad det är ännu, men jag fick värktabletter utskrivna som jag tar i alla fall. På Fredagsmorgonen så tog de fem rör med blod av mig, och jag var så duktig, så Flis fick en leksak. ;)
Efter doktorn så stressade vi vidare till Mini-gympan. Måste se rätt sött ut, jag rullar på som en dåre, och ropar "spring älskling, så kanske vi hinner!" - "Jaaa, ja spjingej jööö mamma!" Haha, hon är så duktig, följer med, lyssnar och krånglar inte. Stannar och ser sig för innan hon går över en väg/cykelbana. "Nu kommej en cykel mamma, nu stannaj mi!" - "Nu äj cykeln inte häj mamma, nu gå mi!" - Däj äj en bil mamma, stå still så den inte köj på dej, mamma!" "Lulla sottaje mamma, mi haj lite bjåttom jööö!" <3 Det kan inte beskrivas med ord, hur stolt jag blir, som mamma till denna tjej!
Vi hann minigympa, fika och leka lite. Innan vi, nu får ni kalla mig galen om ni vill, tog bussen själva upp på stan. Jag hade talat om För F att "på Våghustorget älskling, där är det mycket folk, bilar och cyklar, där är det jättefarligt om du springer iväg, och där kan du försvinna. På Våghustorget Filippa, där måste man lyssna på mamma hela tiden, annars kan vi inte åka!" - Och min söta unge, sitter vid busshållsplatsen och upprepar kunnigt "på Måghustojet mamma, däj måtte Lippa lyssna dej, annas äj dä -sååå- saliiiit!" <3
Filippa sitter och "mäntaj på buss nummej fyja!"
Det kom en kille som väntade på samma buss som oss, en ung kille, som utan att jag sa något, frågade om vi behövde hjälp att gå på bussen. Mer sådant folk, tack! Vi hade tur, för han skulle av på samma hållplats. Vi hade säkert klarat det, jag hade gått igenom med F hur vi skulle göra, men med hjälpen gick det jue supersmidigt förstås. Vi promenerade till mormors jobb och plockade upp henne, för att äta hamburgare till lunch. Efter maten så skulle mor min tillbaka till jobbet, och F sprang runt och busade, så min mor frågade oroligt om vi klarade oss. Jag förklarade för min mor att Filippa inte lyssnar på mig just för att mormor är där, men så fort som hon går igen, så kommer det gå bra. Hon vet att mormor -kan- springa efter om hon sticker, och hon vet dessutom att mormor -kommer att- springa efter, för hon blir så nervös. ;)
"Titta mamma, mi äj i sönstjet."
I närmare 3 timmar gick vi själva i affärer på stan, handlade present till Ottilia, present till Filippa (skulle Ottilia få, så var hon tvungen att få tydligen..), en tröja till mig, och sedan gick vi mest och skrotade, i leksaksaffären bland annat, till F's stora glädje. Sedan tog vi oss tillbaka till krämaren och mormor, där vi åt mellis. Sedan så struntade vi i bussen och promenerade hem.
Mellisdags, efter hård shopping. ;)
Ibland är det bra att ha en mamma i rullstol, bannemej!
På kvällen så blev det Filippas älsklingsrätt, "Pasta Carbonara" och efter det pepparchips och Fredagsmys i soffan. Nöjda med dagen båda två, och min självkänsla hade vuxit ett par kilo! Blev en sen kväll för F. Och hon har börjat bli orolig när hon ska sova de senaste veckorna "Mamma, du inte gå? Du stanna mej? Du klappa mej på jyggen o sunga lite, sälla?"
Lördag och Valborgsmässoafton. Dagen började i lugnt tempo, med frukost och Lördagspyjamasmys i soffan, sådant är mycket mycket uppskattat i vår familj minsann! När vi hade fixat alla morgonbestyr och gjort oss iordning, så hade jag planer på att gå ut och leka eller så, men en halvkrasslig unge hade andra planer. Hon ville sitta kvar i soffan och kolla på "Nicke Siiiiken!" Jag med min huvudvärk, var inte sen att tycka det var en bra plan.
Så vid 16, utan att ha sovit middag, så promenerar vi, med mormorn, först förbi Längbro kyrkogård, för att titta till min brors grav, och sedan till Solhaga/Karlslund, för att se på Majbrasa. Det var för tidigt att gå då, kontaterade vi senare på kvällen, då vi höll på att frysa till is alla ¨tre.. Elden tändes inte förrän kl20 och vi var där runt tre timmar tidigare. Vid halv åtta så sa en uppgiven Filippa "Mamma, näj ska dom tända bjinden? Ja sjysej jö!" Haha, "Brinden", det är F's eget ord, en blandning av "elden" och att det "brinner". <3 Till slut så tändes brinden äntligen.
"Mojbjoj Danel, ja ska mattna dej nu!" <3
Vad tycker ni om matchningen? ;) Pippitröja ska man ha!
"Mamma, ja bli lite jädd bjinden jöö!"
Jag blev dock väldigt ledsen när vi var där, för först så satt jag och F i min stol, och såg bra, på lagom avstånd. Men sedan så skulle alla gå så fruktansvärt nära, så för att vi skulle kunna se, så var vi tvungna att sitta -ännu- närmre, framför alla, som redan stod "för nära". Det brände i våra ansikten och sved i Filippas ögon. ;/ Hon började gråta och sa "Mamma ja mill inte. Ja bli lite jädd bjinden, dä göj oooont, ja mill gåå!" - Hon som hade längtat så, och när den väll tänds, så blir hon skrämd. Suck, vad f-n är meningen med att stå -så- nära?!
Så vi köpte lite Lördagsgodis till snuttan, och promenerade hemåt i -kylan-. Hela vägen hem, så gjorde hon två saker, det ena var att gång på gång upprepa "Mi bli lite jädda bjinden, ja o mamma!" .. Och det andra var att flera gånger sjunga "Åhh jullstooolen, ma gölli du ää, ååhh jullstoolen, ma bja du ä häj, åhh jullstolen, dä voje så tjist utan deeeej!" - Haha, jag brukar sjunga den med någons namn, men det med rullstolen har hon hittat på -helt- själv! Det är så skönt att höra att hon ser rullstolen som något positivt! <3
Ännu en mycket sen kväll för barnet, vid halv tio, så somnade hon, omstoppad med både täcke och filt, och med varm välling i magen. Vi frös lite när vi kom hem, minst sagt.
Söndag och kallt igen. Regnig inneförmiddag och lunch, men när vi på eftermiddagen promenerade, återigen ackompanjerade av mormor, iväg på 3årskalas, så höll sig regnet borta! Tror vi fick två stänk på oss eller så. Kalaset var mysigt. Fikat var inte vidare uppskattat av lillfis, men leka var skoj! Ottilia, som fyllde år, fick en klänning av oss, och eftersom F hade en nästan likadan på sig på kalaset, så skulle O ha sin på en gång! De lekte några timmar, och jag pratade lite med Frida, det är härligt att kunna stötta varandra! Sedan promenad hem, med ett pizzastop på vägen. Efter maten så somnade F på bordet, är man trött då? ;)
"Gjattis Ottilia!"
Hon sov dock bara typ en kvart, medan vi handlade lite mat. Alla ler så när F sover i mitt knä i rullstolen. Jag brukar fråga min mor "varför ler de så, är det för att jag är så söt?" ;) Hon vaknade när min mamma körde lite för fort i ett gupp i vägen. Men det var nog bra. Hon vaknade upp med ett ryck, och skrattade direkt, jag har en så glad dotter.
Efter lite frukt, lite välling och en saga, så sov hon vid halv nio. Och som sagt hela natten, och morgonen. Jag tror hon behövde det, hon brukar jue sova -minst- en timme middag oftast.
Nu är namnsdagsbarnet på dagis och leker! Grattis Filippa, på din namnsdag! Fliströja, jacka, överdsragsbyxor, mössa och vantar är på, känns skumt, med tanke på att hon för en vecka sedan var ute och lekte i shorts! ("Kottisaj", som hon själv säger.) Men jag älskar våren, och är bara glad sålänge vi slipper snö, det har jag läst att de haft på en del platser, skrämmande nära..
På återseende.
Kommentarer
Postat av: frida
Mysigt inlägg. Vad duktig hon är Filippa. She blows my mind. Provade ditt goda råd igår när ottilia lyckades få upp altandörren och sticka ut. Nog 17 funkade det. Hon kom tillbaka gråtandes och ville inte tappa bort sin mamma. Tack för det! Bloggade om det imorse.
Gillade ordet "gladskit".
Postat av: frida
Haha, såg din kommentar nu. seg man är.
Postat av: Frida
Hejsan!
Frida som kommenterat här uppe tipsade mig om dig :) Fin blogg du har! Saken är den att jag jagar kvinnor i rullstol som fött barn, har sj en ryggmärgsskada och många funderingar kring graviditet. Om det känns ok att kanske svara på mina frågor så kan du väl maila mig eller kommentera i min blogg. Vore super tacksam :)
Trackback
