Nu är det sommar!
En sak som Filippa lärt sig sedan jag bloggade sist:
Att cykla! :D
Hon är så duktig min snuttunge! "Titta mamma, nu ska ja cykla sottaje!"
Nu var det längesedan jag skrev. Haft mycket i huvudet, men inte vetat hur mycket av det som jag vill dela med mig utav. Sedan någonstans mitt i alltihop, så kom sommaren, besök och massa roliga saker att göra. Nu senast har F vart sjuk, haft ögonfluss någon vecka. Men nu är hon pigg igen och på dagis. Nu är det jag som är hemma och känner mig jättekrasslig. Så emellan att jag typ bara orkar sova, så ska jag försöka att få ned ett litet inlägg.
En del av det ni missat:
Första delen av Familjen Thuring's sommar 2011.
Förutom detta, så vill jag stolt berätta att vi har varit på 2,5årskontroll! Filippa mätte 91cm över havet och var 14,2kg tung. Gjorde allt vad hon skulle, plus -mycket- mer, sköterskan log och sa att vi kunde komma tillbaka på 6årskontrollen, för 4årskontrollen var redan "avklarad". Stolt man blir! Duktiga, fantastiska, underbaring!
Komplimangerna till/om henne och hennes personlighet fortsätter att droppa in, både från främlingar och välkända. Det är fint att höra att det inte är bara jag, i min lilla mammabubbla som är stolt över henne, utan att andra också uppfattar att hon är duktig. Jag blir jättestolt, och Filippa blir glad och säger "tack så mycket!" <3
En utav komplimangerna vi fick för några veckor sedan var:
"Carro, jag tänkte på en sak idag som jag faktiskt inte tänkt på innan, Filippa kollar verkligen av dig, med jämna mellanrum, så att du klarar dig, eller om du behöver hjälp eller så. Vissa saker hjälper hon till och med till med utan att du ens behöver be om det. Så har det kanske varit hela tiden, men det slog mig verkligen nu. Det är inte vanligt hos så små barn. Det är en fin egenskap."
Det är en sak som jag inte reflekterat så mycket själv över, det bara sker liksom, en del av livet. Men det är så roligt att höra, att andra uppfattar det som någonting positivt att växa upp med en funktionshindrad mamma. I början tyckte jag jue synd om min dotter, att hon fick hjälpa till så mycket, att hon liksom var tvungen att vara så mycket duktigare än andra barn i samma ålder. Nu på senare tid, så har även jag själv vänt på det och börjat se det som en positiv sak! När hon hjälper till att fixa saker, plockar undan saker, bär saker och så, så ser jag hur glad hon blir i sina ögon och hur hennes självkänsla stärks. <3 Det kan väll inte vara negativt?
Häromdagen så var vi ute på promenad här i området, jag i rullstol och F på sin älskade cykel. Så kom vi fram till ett utav de höga farthindren som vårt område är fullt av, en del av dem tar jag mig verkligen inte över. Jag försökte, och det gick nästan, men när jag nästan var uppe, så rullade jag tillbaka igen. Filippa orkade inte trampa upp heller. Så då säger goaste 2åringen:
"Mänta mamma, ja ska baja bäja min jöda cykel Pelle övej bejett, sen komme ja o jämpej dej, okej?"
Så hon drog först över sin egen cykel, sedan tog hon i med all sin kraft, samtidigt som jag tog i med all min såklart, och puttade över sin mamma. <3 Jag blir så rörd av sådant, och i sådana lägen så förstår jag att det är många som tvivlar på att hon verkligen bara är 2år. Så vi kom vidare på våran promenix!
Har två saker att tillägga:
Vi hörs,
puss.
Nu var det längesedan jag skrev. Haft mycket i huvudet, men inte vetat hur mycket av det som jag vill dela med mig utav. Sedan någonstans mitt i alltihop, så kom sommaren, besök och massa roliga saker att göra. Nu senast har F vart sjuk, haft ögonfluss någon vecka. Men nu är hon pigg igen och på dagis. Nu är det jag som är hemma och känner mig jättekrasslig. Så emellan att jag typ bara orkar sova, så ska jag försöka att få ned ett litet inlägg.
En del av det ni missat:
Första delen av Familjen Thuring's sommar 2011.
Förutom detta, så vill jag stolt berätta att vi har varit på 2,5årskontroll! Filippa mätte 91cm över havet och var 14,2kg tung. Gjorde allt vad hon skulle, plus -mycket- mer, sköterskan log och sa att vi kunde komma tillbaka på 6årskontrollen, för 4årskontrollen var redan "avklarad". Stolt man blir! Duktiga, fantastiska, underbaring!
Komplimangerna till/om henne och hennes personlighet fortsätter att droppa in, både från främlingar och välkända. Det är fint att höra att det inte är bara jag, i min lilla mammabubbla som är stolt över henne, utan att andra också uppfattar att hon är duktig. Jag blir jättestolt, och Filippa blir glad och säger "tack så mycket!" <3
En utav komplimangerna vi fick för några veckor sedan var:
"Carro, jag tänkte på en sak idag som jag faktiskt inte tänkt på innan, Filippa kollar verkligen av dig, med jämna mellanrum, så att du klarar dig, eller om du behöver hjälp eller så. Vissa saker hjälper hon till och med till med utan att du ens behöver be om det. Så har det kanske varit hela tiden, men det slog mig verkligen nu. Det är inte vanligt hos så små barn. Det är en fin egenskap."
Det är en sak som jag inte reflekterat så mycket själv över, det bara sker liksom, en del av livet. Men det är så roligt att höra, att andra uppfattar det som någonting positivt att växa upp med en funktionshindrad mamma. I början tyckte jag jue synd om min dotter, att hon fick hjälpa till så mycket, att hon liksom var tvungen att vara så mycket duktigare än andra barn i samma ålder. Nu på senare tid, så har även jag själv vänt på det och börjat se det som en positiv sak! När hon hjälper till att fixa saker, plockar undan saker, bär saker och så, så ser jag hur glad hon blir i sina ögon och hur hennes självkänsla stärks. <3 Det kan väll inte vara negativt?
Häromdagen så var vi ute på promenad här i området, jag i rullstol och F på sin älskade cykel. Så kom vi fram till ett utav de höga farthindren som vårt område är fullt av, en del av dem tar jag mig verkligen inte över. Jag försökte, och det gick nästan, men när jag nästan var uppe, så rullade jag tillbaka igen. Filippa orkade inte trampa upp heller. Så då säger goaste 2åringen:
"Mänta mamma, ja ska baja bäja min jöda cykel Pelle övej bejett, sen komme ja o jämpej dej, okej?"
Så hon drog först över sin egen cykel, sedan tog hon i med all sin kraft, samtidigt som jag tog i med all min såklart, och puttade över sin mamma. <3 Jag blir så rörd av sådant, och i sådana lägen så förstår jag att det är många som tvivlar på att hon verkligen bara är 2år. Så vi kom vidare på våran promenix!
Har två saker att tillägga:
1: Färdtjänst, med bilbarnstol, har de senaste gångerna fungerat -ganska- så bra. :o
2: Min dotter ska flytta till största avdelningen å sitt dagis i höst, minsann!
Vi hörs,
puss.
Kommentarer
Postat av: Max / pengi
Söta ni är! Kul att se att ni har det så trevligt där borta. Och krya på er!
Btw. jag gillar eran piratfilt och matlåda (på samma bild) :D
Postat av: Malin
Jag blir nästan tårögd när jag läser om er. Vad duktig och snäll hon är din F som hjälper dig. Jag tror absolut inte att det är nåt negativt, utan positivt. Hon lär sig ju saker av det och barn blir ofta stolta när de får hjälpa till och klara saker själva.
Hoppas ni får en fin sommar! Kram
Postat av: Annika
Vilken duktig tjej du har :-).Krya på dig. Kram
Postat av: Johan
Puss till dig med. Ni är bäst och jag tycker om er väldigt mycket.
Trackback
